I Svenska Dagbladet visar Per Gudmundson hur kränkthetskulturen spridit sig till riksdagshuset, Politiker med diskriminering på hjärnan. De som ska vara svenska folkets företrädare och ledare sitter och gråter på toaletterna efter minsta motgång:
I riksdagen känner man sig kränkt för inget
Om en riksdagsledamot inte kan ta en debatt, inte kan stå upp för sig och sina åsikter, blir min fråga: vad i helvete har man i riksdagen att göra?!!
Om man sitter på toaletten och gråter är man inte rätt person att företräda tiotusentals svenska medborgare i landets lagstiftande församling. Då är man befordrad långt över sin egen förmåga och kompetens.
Vi måste få personval så att vi medborgare kan avgöra vilka personer som är kvalificerade att företräda oss i parlamentet! Det måste vara folk som kan ta stress, motgångar, hårda tag och i ett hårt klimat åstadkomma både debatt och resultat i politiken.
Partierna nominerar uppenbarligen ja-sägare som inte klarar trycket. De är naturligvis människor som förtjänar respekt, men bara när de har jobb som de klarar av. Riksdagen är uppenbart inte platsen för dom. (Andra intressanta bloggar om politik, kränkt, riksdagen, personval, demokrati)