Det har varit rätt intressant att se hur rollerna blivit de omvända mellan politiken och medierna i äldrefrågan sedan den statlige utredaren Thorbjörn Larsson gått till stormande angrepp (i DN) på hur illa Sverige behandlar äldre och hur dålig äldreomsorgen är i jämförelse med barnomsorgen. Medierna har svarat med att fylla spalterna med goda exempel där äldre trivs och blir väl bemötta. Normalt brukar det ju vara tvärtom: medierna avslöjar och politiker försvarar.
Det har varit nyttigt och bra att också alla goda exempel lyfts fram. Men Thorbjörn Larsson har rätt i att äldre ofta reduceras till kollin som ska hanteras. Så blir det med automatik om staten i planekonomiska enheter ska sköta frågan. Ibland kan man undra om inte husdjuren har högre status än våra äldre i dagens samhälle. Det är tendenser till en vidrig människosyn som måste ändras.
Därför är det viktigt att makten över de offentliga resurserna följer de äldres egna val och att vi får en marknad för boende för åldrande. Jag har själv hört dragningar om planer på bostadskvarter som i grunden är vanliga lägenheter, men där det finns tillgång till matsal i huset och i närheten boende för mer vårdkrävande insatser. Från matsalen kan den som bor själv lätt beställa upp måltider. På det här sättet minskar dramatiken i att med åldern kräva mer stöd.
Mer av sådant individanpassat boende borde vi se. Men då måste som sagt människor ha makt över sina egna resurser och inte vara hänvisade till kommunplanerare som inte förmår att göra annat än att agera akut och i efterhand.
Helsingborgs Dagblad skriver i ledaren Pionjärinsats om äldrevården:
Livsgnistan finns hos de allra flesta. Tyvärr missar den som inte besjälas av empati eller har goda insikter i vårdandets yrkeskunskap tolkningen av signalerna.
— Äldreomsorgen är i långa stycken organiserad utifrån fördomar eller i mina ögon felaktiga föreställningar om vad åldrande och ålderdom är.
Det här citatet ur regeringens äldreomsorgsutredare Thorbjörn Larssons inlägg på DN:s debattsida kan förhoppningsvis utgöra en vändpunkt.
Hans redogörelse om ”skrämmande missförhållanden på det emotionella området” måste tas på allvar. Samtidigt gäller det att tydliggöra de positiva exempel på human äldrevård som finns. Allt enligt principen besöka, studera och – kopiera . . .
Det är lätt att hålla med Thorbjörn Larsson om att det behövs en värdegrund som gäller för alla. Och viktigast av allt: resultatet av införandet av denna värdegrund ska inte bedömas av myndigheter och specialister.
Utan av helt vanliga människor.
Exakt. Makten till människorna! Låt äldre bestämma själva! (Andra intressanta bloggar om politik, äldre, äldrevård, äldreboende , äldreomsorg, sjukvård, vårdval, vård)