Redan på första dagen med vänsterpatiets kongress är huvudnyheten: Ohly vill höja arbetsgivaravgiften. SVT rapporterar:
Ohly föreslår att arbetsgivaravgiften höjs med fem procent för alla anställningsformer som kallas behovsanställning, timanställning, projektinställning och liknande.
Konsekvensen blir ju att det blir ännu dyrare att anställa. Och därmed blir tröskeln in på arbetsmarknaden ännu högre för unga, invandrare och andra utan arbetslivserfarenhet. Och man kan fråga sig vad socialdemokraterna tycker om det här. Är de med på skattehöjartåget?
Vänsterpartiet vill skapa ett stort bidragsproletariat som är i politikens händer. Det ger politikerna makt. För mig låter det nästan som ett sorts slavförhållande. Politikerna ger och undersåtarna ska snällt ta emot allmosorna.
Jag begriper mig inte på den här människosynen som tar all värdighet från människor som behöver arbeta, inte minst för att för sig själva bevisa att man duger något till. Att gå på bidrag är en sorts tortyr, en pågående nedmalning av självrespekten. Det är ett liv i vanmakt.
Men för vänsterpartisterna är det vad man vill erbjuda människorna. Jag kan bara skaka på huvudet. I den här värmen är det dumt att bli upprörd. (Andra intressanta bloggar om politik, SAP, Ohly, vänsterpartiet, skatter, ekonomi, företagande, entreprenörskap, företagandets villkor, bidrag, bidragskultur, arbetsmoral, tillväxt)