Många läsare har kommenterat blogginlägget om att människor med borgerliga värderingar är lyckligare än dem med vänstersympatier. Och flera pekar på att vi fick ett nytt bevis på detta i fredags då feministiske förkämpen Tiina Rosenberg fick utbrott, rapporterat i Sydsvenskan: Professorns utbrott inom rektorns ram. En läsare skriver:
Efter ett framträdande av gruppen Last Call, där man drev med 68-rörelsen, krav-och rättighetsvänstern mm, fick Tiina ett utbrott. Hon ställer sig upp, skäller ut artisterna, fyrar av ett 3-faldigt “fuck you” och marscherar ut från middagen.
Vad tråkigt de där vänstermänniskorna verkar ha!
Ja, jag tror det handlar om förmågan att ha distans till sig själv. Man står inte alltid i världens centrum och man måste inte alltid ta allt på djupaste allvar. Som individer behöver vi ge oss tid att koppla av, och se det komiska i vår egen tillvaro. Kan det vara så att vänsteraktivister har svårt med självbilden, förmågan att se sig som individ skiljd från kollektivet, gruppen, kampen?
(Andra intressanta bloggar om samhälle, humor, kultur, politik , socialism, vänstern, feminism, vänsterintellektuella, modernism, filosofi)