Vårdstrejken är slut. Men vårdanställda är på rättmätig grund inte nöjda. Borås Tidning skriver i ledaren Förväntningarnas fånge:
Förväntningarna har trissats upp, äntligen skulle barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor värderas högre. Men det bud som nu accepterats innehåller ingen katapult som kommer ta denna grupp snabbt förbi andra välutbildade kvinnodominerade grupper på arbetsmarknaden.
Strejker leder ingen vart. Strejk är en maktmetod som blev gammalmodig och överspelad när industrisamhället tog slut för flera årtionden sedan. Den vägen kommer vårdpersonalen ingenstans.
Vägen till mer rättvisa löner ligger i att göra vårdbranschen mer av marknad där många aktörer verkar och där vårdutbildade kan söka sig till andra arbetsgivare och tjänster. När såväl medborgarna som vårdprofessionen har valmöjligheter kommer vårdproduktionen att moderniseras och anpassas efter medborgarnas och patienternas behov. Då behöver arbetsgivarna kunnig personal för att kunna erbjuda dessa tjänster som blir avgörande för vårdaktörernas ekonomi. Utan personal som trivs, inga patienter. Utan patienter, inga inkomster.
Det är i detta läget, först då, som varje sjuksköterska och undersköterska blir betraktad som de nyckelpersoner de är. Inom den offentliga vården tas personalen för given — för vart ska de gå om de är missnöjda? Alternativen är få. Först när de blir många kommer lönerna att bli andra än idag. (Andra intressanta bloggar om politik, sjukvård, vårdval, vård)