Första gången jag såg socialdemokraternas broschyr där man uppmanar mottagaren att bli “supporter” var när jag promenerade förbi Ullevi i Göteborg inför derby mellan Blåvitt och Gais. Därför trodde jag broschyren var anpassad för denna publik, för jag tyckte det låg något nedlåtande i att kalla medlemmar för supportrar. Expressen utvecklar ämnet väl i dagens ledare, Partier skyr demokrati:
Svenska partier är oerhört rädda för att maktkampen och intern konkurrens mellan olika fraktionerna ska utmynna i öppen demokratisk tävlan. Bilden av ett enigt parti på en välregisserad partikongress är viktigare än att medlemmarna får ett reellt inflytande över vem som blir partiledare eller får andra topposter.
När medlemskapet devalveras på inflytande biter partierna sig själva i svansen. Efter varje dyster rapport om medlemsras kommer det obligatoriska svaret från partibossarna i Stockholm: “Vi måste öppna vårt parti”.
Talande nog driver socialdemokraterna nu en kampanj på temat “supporter”, vilken i sin utformning är oavsiktligt ärlig. Mona Sahlin vill gärna ha en hejaklack på läktaren, men inte låta fotfolket vara med i matchen om vilka som ska leda och företräda partiet.
Felet ligger i det svenska valsystemet med kollektiva partilistor och proportionella val i stora valkretsar. Det innebär att medborgaren reduceras till en sorts supporter som bara kan välja en valsedel med en massa anonyma namn på, men saknar inflytande över vem som faktiskt blir vald att respresentera henne/honom.
All makt har flyttats in i partierna. Och partiledningarna kan lägga beslag på all makt inom patierna, genom att gynna de lydiga och bestraffa dem som har en egen uppfattning. Denna process har nu pågått sedan 1909 då Sverige beslutade överge majoritetsval i enmansvalkretsar för detta “proportionella system” (som ju inte är ett dugg proportionellt eftersom det ger vågmästarpartier, miljöpartiet under förra mandatperioden, enormt mycket mer makt än de fått röster).
Under dessa 100 år har all kultur av öppen debatt dött ut. Och kontakten mellan medborgarna och deras valda är borta. Politiker är inte längre förtroendevalda, för de har inte fått något folkligt förtroende. De är utsedda av partiet, inte av folket.
Vi måste återgå till enmansvalkretsar så att medborgarna åter får något att säga till om i valet av vilka personer som befolkar riksdag och fullmäktige. Partier har en viktig roll att spela som ideologiskolor och kampanjmaskiner, men en demokrati kräver att det är folket som utser sina representanter, inte makten. (Andra intressanta bloggar om politik, politik, demokrati,personval, enmansvalkretsar, majoritetsval)