Jag har följt svensk politik i mer än 25 år, och en större härva än den försvarspolitiska har jag aldrig sett. Uppgiften som ska uppfyllas är helt central för Sverige som självständig nation. Men uppgiften kan inte fullföljas eftersom politiker och professionen har olika syn på vad som krävs.
Politikerna talar i försvarsberedningen om flummiga miljöhot som viktigare än att med vapen kunna försvara nationens integritet. Snacka om säkerhetspolitiskt haveri.
När sedan finansdepartementet tar över befälet från försvarsdepartementet avgår försvarsministern och en finansdepartementets torped tillsätts som ersättare. Bara de ekonomiska siffrorna står i centrum, inte uppgiften att försvara landet. Överbefälhavaren har nu lämnat in underlag om vad som krävs för att uppfylla de eknomiska kraven, och skickar med analys av vad dessa krav får för effekt: Sverige har upphört som självständig nation, eftersom ett av kraven för att räknas som nation är att man kan försvara sitt territorium.
Vad är då orsaken till krisen? Göteborgs-Posten sammanfattar i Tillsätt haverikommission!
I civila sammanhang kallas dylikt för konkurs och leder till nedläggning eller rekonstruktion . . . Omställningen från förrådsställt invasionsförsvar till stridsberett insatsförsvar har obarmhärtigt avslöjat vad alla någorlunda försvarsintresserade känt till under mycket lång tid. I decennier urholkades försvaret på militär förmåga och blev ett allt ihåligare politiskt skal. Utbildningen försämrades, vapen och utrustning åldrades, ammunition saknades. Det var möjligt eftersom försvaret aldrig behövde lämna förråden.
Varken mittenpartierna eller nya moderaterna tycks bry sig om försvarspolitiken, eftersom man inte vinner några väljare på den. Men Alliansen borde kanske tänka på försvaret ur perspektivet att man ska umgås med europeiska politiker och andra internationella aktörer, som inte kommer att se Alliansens politiker som seriösa om de inte är villiga att försvara sitt eget land.
Försvarets gigantiska omställning har inte kunnat genomföras kompetent, därför att alltför många kockar lagat en tunn soppa. Politiker har lagt sig i försvarsmakten på ett sätt man inte lägger sig andra verksamheter. Ledningsförmågan har därför gått förlorad. Hattighet och strulighet har styrt, inte målet: bästa möjliga och tidsenliga försvar av landet till rimligast möjliga pris.
Göteborgs-Postens förslag om en haverikommission kan verka logiskt, men om där placeras samma till dårskap naiva politiker som i försvarsberedningen började svamla om miljöpolitik istället för säkerhetspolitik, kommer det inte att leda någonstans.
Jag anser inte att överbefälhavaren är ansvarig för försvarets haveri, det är regering och riksdag som genom klåfingrighet och otydlighet malt ner försvarsmakten under mer än ett årtionde.
Det är tid att vakna. Domen över den politiska klassen kommer att bli hård om någon tar nuvarande förvirring som intäkt för att göra Sverige till lätt mål i attacker mot västvärlden. Nuvarande mediespektakel är ju som reklam till dem som söker mål att angripa.
Sverige får inte vara försvarslöst. Men här finns ingen som visar ledarskap och reder ut haveriet. Det här börjar likna ett totalt haveri för hela den politiskt-administrativa ledningen av landet. Den ende som tycks ha is i magen och gör analyser som är verklighetsgrundade är Håkan Syrén. Alla andra svamlar så man får ont i öronen. Om också överbefälhavaren avgår, då sjunker Sverige än djupare i kris. Tvärtom borde ÖB ges i uppdrag att utarbeta ett förslag till framtida försvar med den grundläggande uppgiften att kunna försvara landets integritet.
Men förmodligen krävs att något händer, att ett antal svenskar dödas, för att politikerna ska vakna ur sin törnrosasömn i säkerhetspolitiken. (Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik,försvaret)