William Shakespeares krönikor om Macbeth, kung av Skottland, används när britterna ska beskriva hur premiärminister Gordon Brown drabbats av bakslag efter bakslag och nu ses som en slagen man, bara ett år efter det att han tillträdde. Ska Labourpartiet sparka honom?
Med illa dold förtjustning skriver konservativa Daily Telegraph i ledarkolumn, Gordon Brown going will not help Labour:
Labour borde fråga sig vad ännu ett kungamord betyder för partiets självuppfattning. Läxan i Macbeth är inte bara att huvudpersonen hade klarat sig bättre genom att undvika att starta mördandet – när väl processen startat blir den svår för alla inblandade att stoppa.
Labour gjorde en pakt med Brown när han stod outmanad [i partiledarvalet] förra året och bör nog göra det bästa av situationen. Partiet kan antingen hamna i en spiral av partiledarfall, eller försöka att lugnt hantera vad ödet har att erbjuda.
Här talar de konservativa av egen erfarenhet: när man väl sparkade Margaret Thatcher, kom ett koppel av misslyckade partiledare som snabbt avpolletteras en efter en. Först nu, 18 år efter Thatchers avgång, verkar man fått stopp på svängdörren. I David Cameron har man funnit en ledare som verkar kunna utmana Gordon Brown på allvar om regeringsmakten.
När jag igår såg direktsändningen i Sky News från utfrågningen av premiärministern i parlamentet var Cameron på offensiven och skämtade, medan Brown såg tröttare ut efter ett år i makten än Tony Blair efter tio. (Andra intressanta bloggar om politik, Storbritannien, Brown, Cameron, Tory, Labour)