Såsom chef för Svenska Institutet skriver Olle Wästberg en tankeväckande artikel i senaste Axess magasin (dock ej online) under rubriken Globaliseringen stärker nationen:
I den globala konkurrensen väljer många länder att tala om vad som är unikt med en egna nationen. Sveriges goda rykte i världen borde göra det lockande för människor med speciella talanger att flytta hit . . .
Kanske har i globaliseringens tid nationen gått från att vara ett landområde, eller en etnicitet, till att bli ett tillstånd, en mental plats. När vi undersöker bilden av Sverige — jag sysslar ju yrkesmässigt med sådant — framträder inte Sverige som en historisk eller kulturell stormakt (tvärtom, där anses vi onitressanta). Däremot knyts ett antal värderingar till Sverige . . .
Det paradoxala är att när globaliseringen blir tydlig och de nationella gränserna otydliga har det blivit en del av många länders strategi för att stärka sig i en global konkurrens att satsa på att tala om det unika med deras egna nationer.
Wästberg tolkar det i kommersiellt hänseende, men jag tycker det är minst lika intressant i strävan att komma bort från klan- och gruppidentitetstänkandet. Genom att ha en öppen och för alla inkluderande nationell gemenskap, byggd på ett antal normer, traditioner och kultur kan individen dels få vara den individ hon är utan att ses som företrädare för en grupp, och dels ändå känna sig hemma.
Att känna att man är ”hemma” betyder en plats och ett samhälle där man är trygg och känner igen sig, där skeendet är förutsägbart. Detta behov försvinner inte med globaliseringen. Nationen kan vara den gemenskap som räddar oss från att grupp ställs mot grupp, klan mot klan. Utan en sådan större samhällsgemenskap är risken stor att vi inte kan identifiera vad som är ”hemma” — alla befinner sig som i en transithall på en flygplats som saknar traditioner, historia och sociala band. Det är då behovet av snäva gruppidentiteter som undergräver vår civilisation blir lockande. (Andra intressanta bloggar om politik, moderna klansamhällen, gruppidentitetspolitik)