Några år innan Thomas Frank kom ut med sin redan klassiska vänsteranalys i ”What´s the matter with Kansas?” hade jag vid ett besök i den lilla svenskorten Lindsborg lagt märke till att politik och klass var upp och ner i Kansas.
De som tjänade mest på orten, drev butikerna på huvudgatan eller var lärare på colleget, var demokrater medan lantbruksarbetarna med valkiga nävar och cowboyhatt jag mötte på puben röstade republikanskt. Någon där sa, att vi har inte råd att betala skatt. Vanligt folk vill bli lämnade ifred, medan de välbärgade vill använda skatter och regleringar för att ”hjälpa” folk.
Eftersom Barack Obama uttryckt sig nedlåtande om väljargrupperna i småstäderna, och det allmänt antagits att Obama fått sin syn genom Franks bok, har Wall Street Journal bett honom kommentera klassperspektivet, vilket han gör idag i Obama’s Touch of Class. Frank menar att de lågavlönade inte förstår sitt eget bästa när de röstar utifrån kulturella aspekter, istället för att se till sitt eget ekonomska intresse. Underförstått: lågavlönade borde rösta vänster så att demokratiska partiet kan höja skatterna på de rika.
Men så fungerar inte Amerika. Frank vänder sig emot att Obama beskrivs som ”elit” eftersom han till helt nyligen inte hade någon större ekonomisk förmögenhet. Men till eliten hör han genom att, med Franks ord, uppfylla stereotypen för en vänsterpolitiker, det vill säga: ”besitter latte-fylld arrogans som ser ner på vanligt folk, övertygade om deras egen överlägsenhet.” De ekonomiskt rika hamnar inte i skottlinjen, menar Frank: ”Elitism förknippas inte med samhällets verkliga elit, utan med [vänster]intellektuella. Obama har ’en stänk av Harvard-sjukan’ skrev Weekly Standard.”
Och är det något amerikaner inte gillar så är det makthavare som ser ner på dem. Salena Zito utvecklar detta i Pittsburgh Tribune-Review: Elite Democrats lose. Hon pekar på att de kandidater som tillhört denna vänsterintellektuella elit alltid har förlorat i presidentval: John Kerry, Al Gore, Mike Dukakis, George McGovern.
De två mest populära presidenterna i närtid kommer inte från denna elit, utan från fattiga familjer i småstadsamerika: Ronald Reagan och Bill Clinton. De båda hade alkoholiserade fäder och glömde aldrig varifrån de kom.
Se mer: Buttra vänsterintellektuella. (Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, McCain, Obama, Clinton)