Den som undrar varför villkoren för vårdpersonal är så blygsamma, får en förklaring i hur deras fackpampar agerar. Facket gör vårdpersonalen till partipolitiska slagträn, istället för att försöka öppna upp vårdarbetsmarknaden för fler arbetsgivare och därmed för möjlighet att söka nya arbetsgivare när den gamla inte sköter sig. Barbro Hedvall skriver i DN idag, Hur fel kan det bli:
Sjuksköterskor strejkar landet runt . . . Det handlar alltså om en känslig konflikt med ett betydande förtroendekapital på spel. I det läget tänker strejkledaren, förbundsordförande Anna-Karin Eklund, hålla förstamajtal hos vänsterpartiet i Stockholm. Hon säger sig inte vara partimedlem och ha talat en gång tidigare, då hos socialdemokraterna.
Det är så omdömeslöst att man häpnar. Att tro att det går att hålla tal hos ett politiskt parti utan att detta placerar en i en politisk fålla är mer än lovligt naivt. Hur Anna-Karin Eklunds medlemmar ser på hennes förstamajfirande är en sak, men hur deras motparter reagerar är lätt att räkna ut.
Facken spelar ut sin roll och förstör allt sitt förtroende genom att agera partipolitiskt. Det är vanvett att blanda samman dessa roller. Och ger en antydan om hur svaga vårdpersonalens fackliga ledare är. (Andra intressanta bloggar om politik, sjukvård, vårdval, vård, konflikt, strejk, sjuksköterskor, vårdstrejk)