Reinfeldt talade klartext med Hu Jintao

När Sveriges statsminister mötte Kinas president tog han upp frågan om mänskliga rättigheter och namngav politiska fångar som borde få återförenas med sina familjer, rapporterar ekot i Vädjan till president Hu att släppa fångar och DN i Reinfeldt ber Kina släppa fångar.
Det är andra tongångar än när Göran Persson lovprisade den kinesiska ”stabiliteten” vid sitt statsministerbesök.
Förtryck ska bekämpas. Och Fredrik Reinfeldt har gjort en insats för att visa att det står Kina dyrt i form av försämrad prestige och lägre anseende när man bryter mot mänskliga fri- och rättigheter.
Läsare har vänt sig mot den linje som bloggen har dragit upp när det gäller Kina: att inte bojkotta varken handel eller olympiska tävlingarna men flagga för bojkott av invigningen och att uppmana aktiva att i Peking bära knappar och symboler som visar att man tar avstånd från förtryck. En läsare påpekar:

Tibet framställs som ha varit paradiset på jorden innan den kinesiska invasionen. Detta synsätt är inte korrekt. Tibet var en feudal teokrati, där en stor del av befolkningen utgjordes av trälar utan något som helst människovärde. Vidskepligheten var utbrett och sjukvården obefintlig. Ovanstående är inget försvar för de kinesiska övergreppen men önskar västvärlden verkligen en återgång till den teokrati som rådde tidigare i Tibet?

En annan läsare skriver:

Jag anser att idrott och politik ska hållas isär så långt som möjligt. Annars skapas i förlängningen kaos och anarki och hatet ges tillträde till idrottens hjärta . . . Om du tillåter [sympatiyttringar på plats i Peking], då måste du också i konsekvens öppna för att idrottare får sy fast andra typer av märken som politisk protest. Kristna får sy fast kors och kyrkor för att stödja den förföljda kristna kyrkan i Kina, muslimerna får sy fast koranen . . . För det är väl inte BARA tibetaner du ömmar för? . . . Och nästa OS sen. Ska idrottare vid varje OS tillåtas få demonstrativt uttrycka och åskådliggöra sina personliga religiösa/politiska övertygelser då anser jag att själva tanken med OS har tillintetgjorts.

Jag tar inte ställning för något annat än den universell värderingen att alla människor ska vara fria. Det är Kinas förtryck av yttrandefrihet som står i fokus. Utan yttrandefrihet finns inga andra politiska friheter. Ställningen för Tibet och andra områden som Peking kallar kinesiska ”provinser” är frågor som måste kunna diskuteras öppet och utan censur.
När det gäller andra politiska demonstrationer ser jag inget fel i dem så länge de sker värdigt och fredligt. Jag förstår inte vad felet är med att idrottare har knappar, rosetter eller andra symboler för att demonstrera sin sympati för förtryckta folk eller värderingar under detta och andra OS. De olympiska värderingarna handlar om fair play, fred, förbrödring, självförverkligande och hälsa. Detta är INTE möjligt att uppnå utan att idrottarna och deras landsmän är fria medborgare. Att på olika sätt demonstrera för frihet åt förtryckta folk ligger därmed helt i linje med OS-tanken.
Och det blir särskilt viktigt när värdlandet försöker förbjuda de aktiva att stå för OS-tanken. Då har de större anledning än annars att markera avståndstagande till regimen och förhindra den från att förvandla spelen till en propagandaseger för förtryckarapparaten. Istället kan de lågmälda och fredliga protesterna genomsyra arrangemanget på ett sådant sätt att spelen blir en seger för frihetstanken.
Svårare än så är det inte. (Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )