Medier i kris backar upp partier i kris

Det är ofta tragikomiskt att se hur journalister plötsligt försvarar de politiska partierna, när partisystemet ifrågasätts. Ett föråldrat etablissemang håller ett annat bakom ryggen. Man är beroende av varandra. Tendenser till det finns i Upsala Nya Tidning, som dock medger att förändringar behöver ske i ledaren Partierna är i kris – men förblir oumbärliga:

Men kristecknen finns där ändå. Partierna måste bli öppnare – för nya människor, idéer och impulser. En tänkbar väg är att öka inslaget av personval, ge engagerade medborgare en reell chans att röra om, utmana etablissemanget, få in sina kandidater. Det skulle kunna bidra till att ge en puls till politiken som dagens ynka lilla kryss på valsedeln aldrig kan åstadkomma.

Ja, partier finns i alla demokratier. Men ju större tyngt väljarnas makt är över personvalet, desto bredare och livligare är den politiska debatten i partierna. I USA är spännvidden som störst (även om den beklagligt nog krymper med tiden). Det ger öppna och friskare idédebatter än någon annanstans i världen. Sjävklart borde vi i Sverige ha parlamentariker som kan lita till sitt folkliga stöd när de kritiserar inslag i det politiska etablissemangets uppfattningar.
Av någon outgrundlig anledning anser både partifolk och journalister att den typen av självständiga politiker är besvärliga eftersom de rubbar konsensus. Allt blir inte lika planenligt om någon ”idiot” tänker själv. Det stör systemet, som fungerar smidigast när allt görs upp bakom stängda dörrar och långt bort från folkligt inflytande.
Det är här man tydligast märker arvet efter monarkin. Både partipolitiker och journalister ogillar egentligen, innerst inne, debatt. Någon ska fatta beslut. Ingen ska krångla till det genom att ställa obekväma frågor.
För mig är det svårt att förstå varför inte massmedierna begriper att de får mer att bevaka, mer att skriva, om fler riksdagsledamöter tänkte själva och diskuterade värderingar, istället för att vara klippta och skurna för den partiarmé som redan Herbert Tingsten varnade för på 1950-talet. (Andra intressanta bloggar om )