PJ Anders Linder analyserar i Svenska Dagbladet lönebildningen som håller vårdpersonalen nere, Kollektiven kommer till korta:
Facklig kamp är helt enkelt en utsiktslös väg till ett verkligt nivålyft av lönerna. Den svenska modellen går inte ut på att åstadkomma förändringar mellan de stora grupperna på arbetsmarknaden . . .
Redan idag har vårdförbundare i den privata sektorn bättre betalt än sina landstingsanställda kolleger. För sjuksköterskor i mitten av lönespannet skiljer det 2300 kronor i månaden. Det motsvarar cirka 10 procent – det vill säga två tredjedelar av den löneökning som Vårdförbundet har gått i strejk för. Privata arbetsgivare är kanske inte mer givmilt lagda, men de är mycket medvetna om att det har ekonomiskt värde med låg personalomsättning och medarbetare som engagerar sig i kvalitet och produktivitet.
För att summera: vårdpersonalen borde kräva fler arbetsgivare istället för att strejka mot en offentlig arbetsgivare. Det skulle ge mer i löneutveckling. (Andra intressanta bloggar om politik, sjukvård, vårdval, vård, vårdstrejk)