Några av sveriges vassaste ekonomiska debattörer krossade, vid ett seminarium på Folkets Hus i Stockholm på förmiddagen, en rad myter om vad som skapar ett jämlikt samhälle. Detta inom ramen för Kebnekaisegruppen, en informell grupp ekonomer som under fjällvandringar diskuterar idéer ur ett bredare perspektiv än man gör på jobbet. De har bland annat varit på Kebnekaises topp.
Med Lotta Gröning som livfull moderator berättade Stefan Fölster ”varför vänstern borde älska många marknadsreformer”.
LAS, hyresregleringar och centraliserad sjukvård är tre exempel där regleringar försämrar de sämst ställdas möjligheter att ta sig in i och upp i systemen. Dessa regleringar gynnar de bättre bemedlade på ett hel uppenbart sätt som vänstern borde analysera. En mätning visar att hela 55 procent i Sverige anser att kontakter är det viktigaste för att nå framgång, medan motsvarande siffra i Storbritannien är 20 procent. Där tror betydligt fler att sådant som hårt arbete och utbildning är vägen till högre levnadsstandard. Vad är mest jämlikt? Kontakter eller meritokrati där även dem utan kontakter genom hårt arbete kan slå sig fram?
Fabian Wallen, också vid Svenskt Näringsliv, visade att gini-koefficienten (graden av jämlikhet i inkomstfördelning) inte har något med skattetrycket att göra. När skattetrycket i Sverige steg kraftigt, mellan 1970 och 1985 förändrades inte gini-koefficienten. De högre skatterna skapade alltså inte ökad jämlikhet. När skaterna sjönk under inledningen av 1990-talet, ökade visserligen ojämlikheten, men mot slutet av 1990-talet då skattetrycket åter steg fortsatte ojämlikheten att öka. Också i andra mått, som internationella jämförelser av medellivslängd och barnadödlighet, framgår att välståndsökning snarare än fördelningspolitik skapar positiv utveckling för flertalet.
Att skattetryck och jämlikhet inte har något automatiskt samband visade också Nima Sanandaji vid tankesmedjan Captus, när han presenterade resultat av en studie där han genomfört invandrares ekonomi i Sverige och i USA. Iranska invandrare i Sverige tjänar cirka 40 procent mindre än infödda, men iranier i USA tjänar cirka 40 procent mer än infödda. Även om utslaget inte är lika stort för andra invandrargrupper är tendensen likartad. Det gör att man starkt kan ifrågasätta om en reglerad arbetsmarknad och generösa bidrag verkligen ger jämlikhet.
Johnny Munkhammar redogjorde för resultaten han publicerat i boken Guide to Reform. I de tio studerade länder som genomfört liberala reformer, både av vänster- och högerregeringar, har andelen låginkomsttagarfamiljer minskat kraftigt, exempelvis i Irland och Nya Zeeland. Löneutvecklingen för låginkomsttagare har varit snabb. Därför har inte ojämlikheten ökat i dessa länder. I de åtta studerade länder som hållit fast vid regleringar, som Tyskland och Frankrike, har andelen låginkomsttagarhushåll ökat. Fördelningspolitiken skapar inte ökad jämlikhet, utan bidrag kompenserar utebliven välståndsökning som kunnat ske med liberalare politik.
Fredrik Bergström, vd för Handelns Utredningsinstitut, berättar om hur enskilda individer anpassar sin vardag efter de politiska systemens regelverk samt hur detta påverkar det samhälle som vi lever i. Höga skatter och rigida regler orsakar flykt, fusk och lagbrott. Hyresregleringarna har ju till exempel skapat en svart marknad för hyreskontrakt. Och omfattningen av svarta tjänster i allt från hantverksjobb till städning och barnpassning är stor. Detta gynnar inte den hederlige och hårt arbetande, utan dem som är beredda att trixa. Och de som har störst kreativitet gynnas, på de sämre rustades bekostnad. Ojämlikheten ökar.
Se mer: DN i 95 procent av svenskarna kringgår välfärdssystemen och Captus tidning i Om man känner att plan A inte är realistisk så utnyttjar man plan B. Man kringgår systemet.
Den som avvek var Roberet Gidehag som menar att Sverige borde ha större ojämlikhet, eftersom lönenivåerna är så hårt sammanpressade att skillnaderna i realiteten är utraderade (undantagna bara de få procenten allra lägst och allra högst, som utgör extremer som inte har med helhetsintrycket att göra).
Lotta Gröning och flera i publiken återkom till vad ekonomerna ville säga. Vad vill ni? Och flera av dem påpekade att innan man ”vill” något är det viktigt att ta reda på hur det är. Mytbildningen om jämlikhet – och framför allt ojämlikhet – är grotesk i svensk samhällsdebatt. Ett första steg är att få debatten att utgå från den verklighet som gäller.
En högst respektabel ambition. Jag hoppas att Kebnekaisegruppen kommer att publicera mer av sina tankar och diskussion. Bakgrundsfakta av det här slaget är helt central för en vettig politisk debatt. Det var ren underhållning för mig att få myt efter myt vederlagd med kalla fakta. Se dokumentation. (Andra intressanta bloggar om politik, bidrag, bidragskultur, arbetsmoral, skatt, ekonomi, jämlikhet)