Med anledning av ekots lördagsintervju med socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m) skriver Sydsvenska Dagbladet i ledaren Flit mot fusket:
En färsk studie från Delegationen mot felaktiga utbetalningar, Hur tryggar vi trygghetssystemen i Norden, visar att vissa typer av bidragsbrott accepteras i oroväckande hög grad i Sverige, Norge och på Island. Av de svenskar som intervjuats tycker endast 69 procent att det är mycket eller ganska allvarligt att stanna hemma för vård av sjukt barn trots att barnet inte är sjukt . . .
Ungefär hälften av Sveriges medborgare instämmer enligt studien idag i påståendet ”Det finns för mycket bidrag”. Det kan tyckas motsägelsefullt . . .
Den motsägelsfullhet Sydsvenskan syftar på är att oppositionen skriker högt mot varje bidragsskärpningar. Men det borde ju vara bekant för de flesta som sysslar med politik, att vänstern har stora och tomma tunnor som de är duktiga på att skramla med.
Alliansen ska naturligtvis inte lyssna på dessa tomma tunnor, utan gå på de uppgifter som bättre speglar den breda opinionen i svenska folket: det finns för mycket bidrag!!!
Men jag kan se en annan motsägelsefullhet här, som när man tänker efter egentligen är logisk: Många fuskar sig till bidrag, samtidigt som man anser bidragen är för många. Varför du fuska? Jo, så länge bidragssystemen finns och man ser andra leva på bidrag, vill man naturligtvis ha sin del av kakan. Att plocka ut bidrag från försäkringskassan är en sorts skatteåterbäring. Man måste ju få något tillbaka för de höga skatterna man betalar.
I ett hederligare, i ett borgerligare samhälle, behöver man inte fuska och bedra för att kunna komma åt sina egna inkomster. I ett hederligt samhälle får man behålla mödan av sitt eget arbete, istället för att den försvinner i skatt. Då behöver man inte fuska. Jag är övertygad om att en klar majoritet i Sverige vill se mindre bidrag, lägre skatter och ett hederligare folk. (Andra intressanta bloggar om politik, bidrag, bidragskultur, arbetsmoral, skatt, ekonomi)