Frilandsjournalisten Andreas Henriksson visar att motsättningarna inom demokratiska partiet växer och stämningen sjunker, Nu har det tagit hus i helsike. Senaste exempet är när vänsterns svar på Rush Limbaugh, radioprataren Randi Rhodes, stängdes av från Air America därför att hon gått hårt åt Hillary Clinton. Henriksson skriver:
Avstängningen av Randi Rhodes må enligt ett sätt att se på saken vara en storm i ett vattenglas, men å andra sidan kan den också tas som ett tecken på hur hård den interna demokratiska fajten är för närvarande. Den verkar i och med Rhodes-affären lämnat stadiet av bareknuckle fistfighting och gått över till den tyngre divisionen show no mercy – take no prisoners. Frågan är när den på allvar börjar skade demokraterna och gynna John McCain. Kanske är vi redan där?
Det är märkligt att ingen har försökt hindra att demokratiska primärvalet spårar ur i stark bitterhet. Kontrasten är enorm när man jämför med republikanerna, där Mitt Romney drog sig ur när han såg att hans chanser att vinna minskat, även om ingalunda var uteslutna. Romney tänkte på framtiden, och tog många poänger på att avsluta sin kampanj. Han framstod som en statsman, och kan räkna med att ligga bra till i kommande primärval.
Inom demokraterna får man känslan att Obama och Clinton måste vinna i år – några framtida primärval tycks inte finnas.
Vad säger det? Jo, att både Obama och Clinton är arroganta och sätter sig själva före alla andra hänsyn. De ska vinna även om det innebär att man river huset. För mig bekräftar det uppfattningen att ingen av demokraterna borde vinna Vita huset. De är inte mogna uppgiften. Då måste man se större världen än den egna prestigen. (Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, McCain, Obama, Clinton)