Reportern Folke Rydén har följt två kvinnor i Irak sedan 2004, och hans rapport Irak under slöjan kommer att sändas i SVT. Men ur propagandasyfte var det nog ett misstag av SVT att låta Folke Rydén och en av kvinnorna framträda i morgonsoffan idag. Där framgick tydligt — mycket tydligt — hur olika Rydén och Abir Alsahlani ser på Irak.
Den svenske journalisten hade naturligtvis bara kritik att rikta och han betonade hur farligt det är i Irak. ”Den farligaste konflikten sedan andra världskriget”, sa han bland annat. Medievänstern är ute efter att rikta så hård kritik mot Irak som möjligt, för om det går bra i Irak, har vänstern haft fel i sitt motstånd mot Irakkriget. Därför är det centralt för deras självkänsla och trovärdighet att Irak inte utvecklas åt rätt håll.
Men i morgonsoffan berättar Abir Alsahlani att hon är hoppfull om utvecklingen i Irak. Visst var hon ”blåögd” som hon säger med glimten i ögat, när hon först åkte tillbaka till Bagdad 2004. Men hon är fortfarande hoppfull även om utvecklingen går långsammare än hon först trodde.
Men Rydén fortsatte att ge sin svenska journalistiska propaganda om Irak, ett land dömt till elände. Och han betonade problemen för de kvinnor han följt. Men något Rydén inte tog upp är varför Abir Alsahlani åker tillbaka. Hon och hennes familj flydde från Irak under Saddamtiden eftersom fadern, efter att ha fängslats och suttit många år i fängelse, dömdes till döden för oppositionell verksamhet.
Att fadern nu leder ett parti i Irak som dottern arbetar för, är alltså något annat än det liv familjen flydde ifrån under Saddam.
Denna vinkling gissar jag att Folke Rydén, av journalistiska skäl, hoppar över. Den passar inte in i den bild av Irak som svenska medier vill ge.
Jag träffade Abir Alsahlani förra året, Iraks politik inifrån. Att träffa människor utan att deras budskap filtreras av medievänstern ger en totalt annorlunda bild än när detta vänsterfilter är påslaget. (Andra intressanta bloggar om politik, media, SVT, Irak, Mellanöstern)