Det är kul att se svenska röster i internationella medier. Nima Sanandaji, vd för Göteborgsbaserade tankesmedjan Captus, skriver i Wall Street Journal om den svenska välfärden, Welfare Wean:
För det första, det homogena Sverige var redan ett egalitärt samhälle med få sociala problem innan expansionen av välfärdsstaten startade. Man glömmer ofta att på 1950-talet hade Sverige lägre skatter, färre handelsregleringar och fler arbetade timmar per person i yrkesverksam ålder än det samtida USA — och hade redan då i huvudsak samma inkomstutjämning och välståndsfördelning som man har idag, ett halvt århundrade efter expansionen av välfärdsstaten . . .
Uri Harkman, en 60-årig irakisk entreprenör som driver klädföretag i Los Angeles säger att länder som USA och Australien, där entreprenörskap belönas, är bättre redo att integrera immigranter än ”sociala Europa”. I Europas välfärdssystem är det lätt att, säger han, leva på offentliga bidrag och det finns helt enkelt inte tillräckliga incitament att arbeta.
Sanandaji menar att liberalisering av ekonomin inte omedelbart löser alla probem med hög arbetslöshet bland Europas immigranter, men liberalisering skulle ta oss en lång bit på väg till målet.
Så är det. Och att ta dessa längre tidperspektiv, och inte vara så förbaskat närsynt, är helt rätt. Ska vi förstå vad som händer måste vi ta ett steg tillbaka och se på utvecklingen under längre tid. Särskilt jämförelsen med 1950-talet är tankeväckande. (Andra intressanta bloggar om politik, samhälle, liberalism, skatt, ekonomi)