Sjuksköterskor i befogat löneuppror

Sjuksköterskor på avdelning 15, lungkliniken Centrallasarettet Västerås har i dagarna startat upproret.se därför att man är ”så innerligt trötta på att ständigt utnyttjas av våra arbetsgivare”.  I sitt manifest skriver man:

Trots att flera landsting och kommuner runt om i Sverige faktiskt börjar stabilisera sin ekonomi, får vi som sliter ihjäl oss ingen som helst rimlig kompensation för det vi gör.
Med tanke på att de flesta av oss har minst tre års högskoleutbildning, är det en skandal att våra löner är så låga, och att löneutvecklingen i stort sett varit obefintlig de senaste åren. Hur går det logiskt eller moraliskt att försvara att sjuksköterskorna på centrallasarettet i Västerås har erbjudits tre procent i löneförhöjning, samtidigt som en landstingsdirektör fått en 50-procentig löneförhöjning?
Nu får det vara nog. Vi är trötta på att lyssna på politikernas tomma ord. Vi är trötta på att vara snälla.

Förklaringen är enkel: den landstingsdirektör som smörar för politiska makten får bra betalt, medan vårdanställda som ”bara” vårdar patienter hålls på mattan — för det finns inga andra arbetsgivare att gå till.
Så går det till i planekonomiska system. De har alltid, genom historien, visat sig gynna dem i toppen och missgynna dem som finns längst ner i hierarkin. Det är därför marknadsekonomi utan undantag vunnit över planekonomi när det gäller välstånd, effektivitet och utveckling. Det historiska faktum gäller naturligtvis också för svensk sjukvård!
Men Mona Sahlin vill ha kvar det sovjetiska systemet i landstingen och fortsätta hålla nere kvinnorna som sliter i vården. Det har socialistiska politiker i alla länder alltid gjort. Bakom socialisternas och kommunisternas rosa utopier döljer sig alltid löneslaveriet.
Det är dags att befria vårdpersonalen från detta slaveri. Och vägen ut är fler arbetsgivare som tvingas konkurrera om den utmärkta vårdkompetens som de anställda besitter. Exakt det Vårdval Stockholm handlar om. (Andra intressanta bloggar om , , , , , )