Medierna har låtit hot gå hem

Av 130 tillfrågade svenska dagstidningar sade hälften att de utsatts för hot under 2006, framgår av en uppsats från Mittuniversitetet. Bland tidningscheferna hade två tredjedelar hotats i sin yrkesroll. Enligt en undersökning gjord av Journalistförbundet har varannan medieredaktion drabbats av hot under de senaste åren. 
På uppdrag av Styrelsen för psykologiskt försvar har Hans Månsson utrett hur de växande hoten mot journalister påverkar journalistiken och i förlängningen demokratin, skriver Östgöta Correspondenten i ledaren Hot som hotar demokratin:

I slutrapporten, som nyligen lämnades över till justitiekanslern Göran Lambertz, konstateras att det är svårt att ge en helt klar bild av läget – men att allt tyder på att hoten mot journalister blir både fler och mer sofistikerade. Det konstateras också att hoten påverkar journalistiken: Att journalister och ansvariga utgivare undviker eller avstår från att bevaka och publicera granskningar i känsliga ämnen.

Skälet till denna utveckling är medieredaktionernas eget. De har i samband med Jyllands-Postens Muhammedteckningar tydligt och klart visat att hot går hem. Genom att låta sig styras av hot och under ynkliga förevändningar tillämpa självcensur har medierna visat att hot är ett mycket starkt vapen som medierna viker sig för. Det är genom hot som man kan påverka medierna. Inte genom sansad diskussion eller inlägg på debatt- och insändarsidor.
Vad blir konsekvensen? Självfallet: mera hot!
Journalistkåren har legitimerat hot och undergrävt yttrandefriheten genom att försöka tysta ner debatten om teckningarna. Det är en seger för dem som använder hot att svenska medier fortfarande inte visar Jyllands-Postens teckningar. Detta faktum är ju ett ständigt bevis på att hot lönar sig.
Det är dags för mainstreammedierna att fundera över sin roll. Ska man fortsätta låta skränande och hotande grupper styra det pubicistiska, så som svenska medier faktiskt gjort i nu två år? Eller ska man sluta lyssna till skränet för att istället publicera det kontroversiella och sedan — i spalerna — diskutera detta? Och på det sättet visa att det inte finns någon makt i att hota.
Journalisterna betalar nu priset för sin feghet och för sitt svek mot yttrandefriheten. Man har låtit sig bli slavar under våldsverkarnas hotfullhet istället för frihetens riddare. (Andra intressanta bloggar om , , , , , ,

Rulla till toppen