I dag lägger republikanernas presidentkandidat John McCain ut texten i Londonbaserade Financial Times om den utrikespolitik han kommer att föra om han vinner i höst, America must be a good role model.
Han har en annan ton än president Bush, och han anpassat sig till de sååå känsliga europeiska öronen som slår bakut mot minsta antydan till amerikansk “arrogans” (Att européer i handling, eller rättare: i passivitet, är värre arroganta skitstövlar är något vi inte får tala högt om). McCain kommer att stänga Guantanamo, han talar tydligt emot tortyr och han vill jobba för en ny internationell överenskommelse i klimatfrågan efter Kyoto.
John McCain demonstrerar med detta att han kan det diplomatiska spelet, och ger europeiska politiker möjlighet att rädda ansiktet och påstå att McCain är något helt annat än Bush. Det är McCains sätt att få Europa med på båten.
Förbaskat smart. Européerna kan svansa runt och påstå att USA med McCain har flyttat sig närmare Europa, när det egentligen är Europa som kommer upp på banan igen efter att Chirac och Schröder kört Europa i diket när det gäller internationellt inflytande och anseende.
McCain är beredd att bjuda på det.
Så agerar en statsman.
Till min stora förtjusning talar John McCain i samma termer som den här bloggen argumenterat sedan 2003, för ett Demokratiernas förbund:
Tillsammans kan [Amerika och Europa] hantera de olika utmaningar vi möter, oavsett om det är radikala religiösa fanatiker som använder terror som sitt vapen, oroande auktoritära tendenser i Ryssland eller det hägrande hotet av klimatförändringar. Nyckelordet här är “tillsammans”. Vi behöver förnya och revitalisera vår demokratiska gemenskap. Vi behöver stärka vår transatlantiska allians som kärnan i ett nytt globalt samarbete — ett Demokratiernas förbund (a League of Democracies) — som kan hantera den stora makt som mer än 100 demokratiska nationer runt om i världen utgör, i syfte att främja våra värderingar och försvara våra gemensamma intressen.
John McCain närmar sig Europa med en helt annan finess än George W Bush. Det gör han som sagt rätt i. Men jag småskrattar lite när jag läser artikeln, för det framgår att han egentligen framför samma budskap som nuvarande president. Tortyr är förbjudet, Guantanamo har åkt på flera bakslag i USA:s Högsta domstol och ryms inte inom den amerikanska rättsstaten, och när det gäller Kyoto-efterföljare ställer McCain krav på att också Kina och Indien ska omfattas, vilket ju inte var fallet i Kyoto vilket förklarar varför den amerikanska senaten avvisande Kyoto. När det gäller klimatfrågan betonar han också behovet av ny kärnkraft och marknadsekonomins innovativa kraft för att möta miljöutmaningarna.
Med andra ord håller alltså McCain fast vid kärnan i den amerikanska politiken, men han presenterar den betydligt mer aptitligt för stukade och förolämpade europeiska politiker.
Och med facit i hand kan man konstatera att en fjäskande attityd och lena tonfall, om det inte går ut över innehållet i politiken, är oerhört effektiva i den globala diplomatin. George W Bush har fått betala ett enormt högt pris för att vara rak och direkt, och oförskämd nog att hoppa över lismandet politiker emellan på internationell nivå.
Jag trodde inte att 1700-talsfjäsket i Europas kungahus fortfarande var ett så betydelse inslag så här på 2000-talet. Men det är ett faktum. Så är det. John McCain sväljer prestigen och tar sig an seden, för att nå resultat. Imponerande. (Andra intressanta bloggar om USA, McCain, MR, MR, FN, FN, Gitmo, )