Denna påskdag avslöjar mainstreammedierna sin totala relativism och skilda måttstockar för yttrandefriheten.
I DN-Kultur ägnar fyra helsidor, inkl förstsidan, åt ett i och för sig intressant reportage om hur holländare flyr sitt land, bland annat till Sverige. DN förklarar flykten med ”rasism”, men denna blogg har tidigare förmedlat reportage från New York Times med rubriken ”holländare emigrerar i takt med att muslimer förändrar landet”.
Extremistiska muslimer har kommit att dominera Holland genom att använda landets liberala tolerans för att skapa ett ytterst intolerant klimat där man mördar och skär halsen av konstnärer som vågar utmana islam — mordet på Theo van Gogh. (Mer på temat holländarnas flykt: här, här, här, här, här, här, här.)
DN-Kultur skriver (ej online än):
Integrationen av invandrare har gått dåligt och de senaste åren har ökad främlingsfientlighet framkallat en öppen konflikt mellan holländare och muslimer som kulminerat i de två morden på filmaren Theo van Gogh och politikern Pim Fortuyn. Nu hotas återigen lugnet av populistpolitikern Geert Wilders islamkritiska film ”Fitna”.
DN-Kultur gör holländarna till ”främlingsfientliga” därför att de inte konverterat till islam. Holländarna har dessutom fräckheten att kritisera islam på film! Så utomordentligt ohyfsat! Och rasistiskt!
DN-Kultur tar alltså avstånd från religionskritik i konsten — om det är islam som kritiseras. Islam får under inga som helst omständigheter granskas, tolkas eller motsägas! Det är Dagens Nyheters linje.
Men kristendomen mäts efter annan mått. Här menar mainstreammedierna att kristendomen inte hånas tillräckligt. I SVD-Kultur gör man idag stor sak av att inte SVT visar ’Life of Brian’ — under påskhelgen. SVD-Kultur skriver under rubriken Life of Brian bannlyst i påsk:
Den norska bojkotten av Life of Brian 1979 kan tyckas avlägsen. Men snart 30 år och mer än 120 Jesusfilmer senare skulle varken SVT eller TV4 våga sända den under påskhelgen.
Kristendomen ska hånas till varje pris och alltid — men islam ska hedras, hyllas och aldrig någonsin kritiseras. Så ser de svenska mediernas monumentala hyckleri ut.
Det som gör saken extra besvärande är, att om islam behöver något så är det mer av självkritik och självdistans. Eller som somalienfödde Ayaan Hirsi Ali uttryckt det:
När en ’Life of Brian’ visas med Muhammad i huvudrollen, regisserad av en arabisk Theo van Gogh, har vi tagit ett stort steg framåt.
Varför ställer inte svenska medier upp på denna konstnärliga frihet? Varför tar man avstånd från satirens yttrandefrihet när det gäller islam? Och varför är man istället så upptagen av att driva kritiken mot det kristna in absurdum? Är inte den här relativismen ett uttryck för självförakt och underdånighet inför våld och det totalitära?
Själv anser jag allt ska granskas kritiskt, och särskilt det som inte ”får” kritiseras. Islam ska självklart utsättas för samma kritiska granskning som kristendom. Ja, eftersom den så länge undgått kritik och utgör en så viktig och växande maktfaktor i vår globala värld borde den stå högst på listan över det som behöver skärskådas och ifrågasättas såväl vetenskapligt som humoristiskt. (Andra intressanta bloggar om politik, islam, kristendom, religion, film, rasism, islamofobi, integration, integrationspolitik, kultur, påsk, MR, frihet, yttrandefrihet, media, journalistik)