Läsare undrar varför jag inte tagit upp utspelet från de folkpartistiska statsråden Nyamko Sabuni och Jan Björklund om att inte längre tillåta slentrianmässig befrielse från idrottstimmar och sex- och samlevnadsundervisning i skolan. Jag har sagt det förut: bloggen tar främst upp frågor där balansen i svensk debatt haltar.
Och i detta ärende tycker jag diskussionen blivit förvånansvärt bra. Inte särskilt många har protesterat och skrikit ”islamofobi!!!” Sedan DN-Kultur avslöjats som Hizbollah-sympatiserande, totalitära tokstollar har debattnivån blivit något lugnare. Och jag håller med Expressens ledare som häromdagen skrev: Rätt tänkt:
Alla elever har rätt att lära sig simma eller få utbildning i hur man skyddar sig mot hiv. Smarta rektorer löser detta genom könsuppdelad undervisning och andra speciallösningar. I verkligheten tvingas ändå vissa barn av sina föräldrar – företrädesvis muslimska flickor – att avstå från en del lektioner. I sina värsta avarter drabbas dessa flickor av ett fruktansvärt hedersförtryck och riskerar sitt eget liv. En ändrad skollag kan vara ett litet verktyg för att bryta ned dessa förtryckarstrukturer.
Och om vi har skolplikt i Sverige, vilket vi har, då gäller den naturligtvis alla – alla! – barn. Svårare än så är det inte. (Andra intressanta bloggar om politik, rasism, islamofobi, integration, integrationspolitik, folkpartiet, Björklund, Sabuni)