De senaste dagarna har Hillary Clinton kommit tillbaka från de döda. Eller åtminstone från de på förhand slagna. Hon har gått på offensiven, även om hon kör samma tema som förut — att hon har erfarenhet som Obama saknar. Skillnaden är att nu har mediernas blixtförälskelse i Obama börjat släppa, så att man tar hennes kritik på större allvar.
Förväntningarnas spel drabbar också Obama. Efter seger i 11 delstatssegrar i rad för Obama, skulle det ses som en stark bedrift om Clinton vinner i Ohio (även om det bara för några veckor sedan ansågs självklart).
Även om Clinton bara vinner marginellt i Ohio och förlorar i Texas i natt, menar flera kommentatorer att hon kan fortsätta. Efter kvällens primärval är det hela sju veckor till den sista större delstaten håller val, Pennsylvania 22 april. Eftersom kritik först nu börjar fastna på Obama, kan Clinton vänta ut och se vad som händer. Hennes kampanj påminner också om att det ännu återstår hela 16 primärval. De sista hålls inte förrän i 3 juni.
Även om hon inte kan ta in hans övertag i väljarnas delegater (det kräver att hon vinner med 70-30 i allihop), kan hon, om hon vinner i Pennsylvania m fl hävda att hon har momentum och borde få partiledningens röster på konventet och utses till partiets presidentkandidat. Partiledningen har hela 20 procent av delegaterna och har avgörandet i sin hand när det är jämt mellan kandidaterna, så som fallet blir i år. Reglerna i demokratiska partiet är skrivna just för att partietablissemanget ska ha avgörande makt. Clinton kan vädja till dem att inte utse grisen i säcken – oerfarne Obama.
För republikanerna är det bara bra att demokraterna ägnar tiden åt att bekämpa varandra. John McCain tog ledigt i helgen och ägnar veckan åt att planera höstens riktiga valrörelse. (Andra intressanta bloggar om USA, McCain, Obama, Clinton)