Socialliberalism och friheten

Första kvällen under frihetsveckan möttes klassiske liberalen Mattias Svensson och socialliberalen Niklas Ekdal i en diskussion om frihet. Det blev en snällare tillställning än jag hoppats på. Det finns så mycket hyckleri kring socialliberalismen som behöver vädras ut.
Men Ekdal intog de så vanliga och synnerligen tänjbara ståndpunkter som ena stunden gillar offentliga tjänster och hävdar att nattväktarstaten inte levererar det folk vill ha, för att nästa vara emot fördelningspolitik som kostar mer än den smakar. Han intog med andra ord ett utilitaristiskt (nyttomaximerande) perspektiv: regleringar är bra om de gör nytta på samma sätt som frihet är bra om den inte gör skada.
Frågan är bara: vem ska bedöma vad som är ”bra”? Den frågan ställde jag i en anklagande ton och menade att socialliberaler använder dessa argumentationslinjer som svepskäl för ta friheten och makten från medborgarna, eftersom man anser sig själv vara bättre beslutsfattare än medborgarna själva. Men Ekdal smet undan och hävdade att även liberala stater som Storbritannien och USA glider mot mer av offentligfinansierade sociala tjänster.
Som om det vore argument i en idédebatt.
Mattias Svensson lyfte principer i linje med de argument han framfört i artiklarna Socialliberalen är ingen frihetsvän och Liberalismens moral angrips från höger. Lyssna på min poddradiointervju med Mattias Svensson på det förstnämnda temat. Och läs min kommentar till sistnämnda artikel i Liberalism och moral. (Andra intressanta bloggar om , , )