Dagens ledare i Svenska Dagbladet borde vara obligatorisk läsning för samtliga Alliansens politiker. Där får de en behövlig lektion i hur de ska agera i samhällsdebatten, Använd huggtänderna i tandvårdsdebatten:
Ta nu tandvårdsreformen som exempel. Ett arbetssätt är att snällt berätta om vad som ändras den 1 juli och hoppas att människor ska bli imponerade av allt det nya. Risken är då överhängande för att debatten ska domineras av felfinneri och invändningar mot enskilda inslag . . .
En annan väg framåt är att betona kontrasten: att aldrig nämna Alliansens bitiga förslag utan att påminna om vänsterpartiernas tomma tugg. Göran Persson pratade gärna om dåliga tänder som förhatlig klassmarkör, men när det kom till kritan fick han ingenting uträttat. Retoriken tillät honom att plocka moraliska poäng på de borgerliga, men orden blev inte till handling. Om [Alliansen] ställer Mona Sahlin till svars för att socialdemokraterna svek kommer debatten att bli en helt annan än om man bara håller presskonferens och intresserat undrar vad det ska bli för frågor.
”Klasskillnaderna är ganska tydliga i tandvården”, säger Ylva Johansson (s) till Expressen. Jaha, och vems ansvar är det?
Vill Alliansen vinna valet 2010 måste man inse att det är politik man håller på med, inte någon statsbyråkratisk tävling i förvaltningsteknik. Man måste visa temperament! Attackera och ständigt anfalla motståndarna!
Har man inte den glöden, då har man heller inget i regeringskanslitet att göra. (Andra intressanta bloggar om politik, kristdemokraterna, folkpartiet, centern, moderaterna, alliansen, regeringen)