I Sverige talar man med respekt om palestinske presidenten Mahmoud Abbas, och man undrar varför inte Israel kan skapa fred med denne snälle farbror som på engelska fördömer terrordåd.
Problemet är bara att Abbas och hans Fatah-rörelse, när de talar sitt modersmål, har ett helt annat budskap. Då jublar man över varje israelisk skolelev som palestinier tar livet av.
Mannen som sköt ner eleverna i Jerusalem hyllas som ”martyr” i palestinska myndighetens officiella tidning al-Hayat al-Jadida. På gatan där mördaren, Abu Dheim, bodde hänger porträtt på honom med texten, ”Islamska rörelsen och Jerusalem sörjer gladeligen Abu Dheim som svarade på guds kallelse i en heroisk operation”.
Fördömanden på engelska, inför västmedier som sympatiserar med mörandet, är bara ett PR-trick för att lura västerlänningar som i en korkad naivitet tror att palestinska organisationer vill ha fred.
Jag skulle önska att någon journalist – någon! – frågade Mona Sahlin vad hon anser som Fatah och Hamas hyllande av skolmördare. Tänk om en enda svensk journalist bara för en enda sekund kunde avvika från den sanslösa partiskheten för palestinierna. Men det kommer inte att hända. Svenska journalister blundar reflexmässigt för allt som är negativt för den palestinska saken. Se mer i Independent, Hamas and Islamic Jihad rejected an Egyptian-brokered ceasefire, och Official ’Palestinian Authority’ newspaper calls Jerusalem terrorist a martyr, PA Daily: Mass Murderer is a Martyr (Andra intressanta bloggar om politik, Mellanöstern, Gaza, Israel, Palestina, DN, DN, Iran, )