Östgöta Correspondenten har en intressant ledare i Baksidan av arbetsmarknadens höga krav, även om jag tycker rubriken är felformulerad. Det är ”fel” krav som ställs inte för ”höga”, vilket framgår i ledarens argumentering:
De praktiska gymnasieutbildningarna har så gott som avskaffats under socialdemokraterna. Ut med lärlingsplatser och in med högskolekompetens, var melodin. Det har varit en katastrof för många skoltrötta. Men det har också ryckt bort ett av de få naturliga stegen in på arbetsmarknaden för unga.
Utbildningsminister Jan Björklund (fp) har tagit tag i problemet och lärlingsplatser och yrkesutbildningar är på väg tillbaka på gymnasiet. Det inger visst hopp.
Att bli en icke högskoleutbildad hantverkare är en framgång både för individ och samhälle, även om statistiken över antalet högskoleutbildade blir lägre. Men det innebär inte att kraven är lägre – att vara en skicklig yrkesutövare i ett icketeoretiskt jobb är sannerligen inte detsamma som att slöa och slappa.
Vi måste i Sverige ändra vårt sätt att se på vad som ger respekt och prestige. Att vara skicklig på det arbete man utför, ta ansvar för sina uppgifter och leverera kvalitet, måste ge respekt och vara prestigefullt oavsett vilket arbetet är. En effektiv snickare borde värderas högre än en byråchef på myndighet eller direktör i företag som utför sitt arbete inkompetent.
Och viktigast av allt är att vuxna människor försörjer sig själva genom arbete, inte genom bidrag.
För att uppnå det måste samhällets moraliska fundament återgå till det som gällde förr — arbetsmoral och att rätta mun efter matsäck — och förkasta bidrags- och kränkningskulturen som utgår från att det alltid är någon annans fel för egna tillkortakommandden.
Alliansregeringen jobbar i denna riktning, vilket självfallet är utmärkt, men man tiger om de mentala och moraliska grundfundament som denna politik bygger på. Därför är det många som inte förstår vad det är man gör, och låter sig luras av s, v och mp som vill framställa förändringarna som borgerlig ondska utan annan mening än att djävlas med folk.
Vi behöver — av många skäl — en ordentlig samhällsdebatt om vilken moral vi vill att samhällsgemenskapen ska bygga på. (Andra intressanta bloggar om politik, alliansen, regeringen)