När till och med demokratiska partiets PR-avdelning, också kallad New York Times, varnar för att det allt mer bittra primärvalet mellan Hillary Clinton och Barack Obama kan sluta i katastrof för partiet, då kan det inte stå väl till. Under rubriken Next Up for the Democrats: Civil War skriver New York Times-kolumnisten Frank Rish:
[Medarbetaren i Lyndon Johnsons administration] Roger Wilkins sa till mig förra veckan att det kan bli en återupprepning av demokratiska partiets inbördeskrig 1968, ett självmord för partiet oberoende av vem som till slut vinner denna bittra strid.
Ord och inga visor från någon som varit med förr. Och just att striden handlar om stil mer än substans kan innebära att det blir svårare att överbrygga än när en konflikt handlar om sakfrågor. Om det inte finns något att ”ta på”, att kompromissa om, utan handlar om skilda känslor (om man vill ha en fräsch nystart med Obama, eller ett säkert kort i form av Clinton) kan bara ena sidan vinna genom att krossa den andra sidans drömmar. Enda lösningen som jag kan se, skulle vara att den ene blir den andres vicepresident. Men efter en så bitter strid som denna, kan de alls samarbeta? Och skulle de kunna jobba effektivt tillsammans utan att framstå som hycklare för sina tidigare anhängare? (Andra intressanta bloggar om USA, Clinton, Obama)