Att medborgarna skulle få större inflytande över vilka personer som väljs till riksdagen – denna demokratiska självklarhet – möter starkt motstånd från flera av de svenska riksdagspartierna. De vill inte släppa makten till folket. De vill ryggdunka in sina kompisar i parlamentet och spotta folket i ansiktet.
Jämför svenska folkets maktlöshet med det amerikanska folkets avgörande inflytande på vilka personer partierna ska nominera till sina presidentkandidater! Det primärval som nu pågår på andra sidan Atlanten skulle i vårt land motsvaras av att socialdemokratiska väljare – inte medlemmar eller ombud! – skulle få avgöra vem partiet ska föra fram som statsministerkandidat 2010. Samma fråga skulle ställas på borgerliga sidan: ska Reinfeldt nomineras för en ny period, eller ska borgerliga väljare nominera någon annan?
Väljarnas inflytande är en värdemätare på hur demokratiskt ett land är. Och Sverige ligger långt, långt efter USA. I Nya Wermlands-Tidningen tar man upp frågan i ledaren Personval ger starka politiker:
Annelie Enochson (kd), Rolf K Nilsson (m), Per Åsling (c) och Cecilia Wikström (fp) har det gemensamt att de är personvalda i riksdagsvalet 2006. Det är en styrka inte bara för dem utan också för deras väljare, visar det sig. Personvalet bör därför utvecklas och inte avvecklas.
Ja, visst är det skrämmande att svenska partier, främst de till vänster, har så låga tankar om folket att de tar avstånd från ökat inflytande för medborgarna över vilka som befolkar riksdag och fullmäktigeförsamlingar. (Andra intressanta bloggar om politik)