S återvänder till Palmes dubbelspel i utrikespolitiken

Jag tycker det bästa inlägget i gårdagens utrikespolitiska debatt i riksdagen utelämnades i mediarapporteringen, så jag återger det gärna här i bloggen:

[S-talesmannen Urban Ahlins] taktik för dagen var högsta möjliga tonläge. Det kan kanske finnas förklaringar till att han väljer det just nu. Jag lyssnade på hans anförande – det gjorde jag, och det ska man göra. Där fanns inget om Afrika. Asien existerade inte. Latinamerika har han inte upptäckt. Europeiska unionen var borta. Klimatfrågan saknade intresse. Säkerhetspolitiken var obefintlig. Uttrycket fattigdom nämndes inte. Tchad och Darfur var borta.
Urban Ahlin lät meddela tre saker, nämligen att Carl Bildt borde tala med Henry Kissinger, att Urban Ahlin själv vill tala med Hamas och att han har varit i Oslo. Det är ungefär så man kan sammanfatta. Det var mycket skrik men rätt lite substans.

God retorik – både lättsam och samtidigt saklig.
Mediernas favoritreplik var – naturligtvis – det socialdemokratiska utfallet från Ahlin om att Bildt skulle föra en ”skamlig” och ”feg” utrikespolitik. Det kommer ju från rätt håll! Här var ju faktiskt vänsterpartisten Hans Linde klargörande:

Jag måste säga att frågetecknen är många när det gäller var socialdemokratin står och vart man är på väg. Urban Ahlins uppskruvade retorik till trots har Socialdemokraterna i utrikesutskottet inte presenterat en enda reservation i utrikespolitiken sedan valet 2006. I omröstning efter omröstning har socialdemokratin och de fyra borgerliga partierna röstat identiskt i denna kammare, och då har man röstat om klustervapen, om Afghanistan och om Palestina.

Det är sorgligt att socialdemokraterna återgår till Olof Palmes dubbelspel i utrikespolitiken. Vi vet nu hur han gick till stormande offentliga angrepp på USA samtidigt som han gjorde allt för att behålla de säkerhetspolitiska garantierna om stöd från USA vid ett angrepp från Sovjetunionen. Allt bakom det hycklande begreppet ”neutralitet”.
Detta dubbelspel utsatte Sverige för en säkerhetspolitisk risk. Hur länge kan man verbalt förnedra den aktör som man litar till för sin säkerhet?
I gårdagens debatt gick Urban Ahlin till angrepp mot svenskt samarbete om snabbinsatsstyrka inom Nato och antydde att det riskerar ”alliansfriheten”. Men det stämmer inte. När Ahlin av journalister fick frågan, svarade han att socialdemokraterna inte tänker gå med på några ömsesidiga säkerhetsgarantier i Natofördragets artikel 5. Men innebär medverkan i snabbinsatsstyrka det, blev följdfrågan. Svaret: nej.
Socialdemokraterna lägger ut nya dimmridåer för att vilseleda svenska folket. Det borde man avhålla sig ifrån.
Se sammandrag av utrikesdebatterna 1975-2007. (Andra intressanta bloggar om , , , , , , )