Min kommentar om förra sjukvårdsminister Ylva Johansson i morse, var ett politiserat gensvar på en politiserad debattartikel. Självfallet är problematiken större än vem som är sjukvårdsminister. Vilket en läsare, en sjuksköterska på lasarett i Skåne, tydligt redogör för i mejl:
När jag läste ovan nämda artikel tror jag dock att anledningen till att antalet specialister sjunkit beror på arbetsgivarens ovilja att betala högre lön efter genomgånen utbildning.
Jag som individ får oftast själv stå för vidareutbildning med nya lån och bortfalllen inkomst för det är inte många som kombinera jobb och utbildning och efter avslutad skola händer inget i lönekuväret iallefall inte på lasaretten i skåne.
Efter 3 års högskoleutbildning har vi en ingångslön runt 18000:- som sedan inte stiger med mer ca 2 – 2,5 % om året…. Jag har flera kollegor som jobbat många mer år än vad jag gjort och vissa av dem har vidareutbildat sig och de har ändå inte mer än ett par hundra kronor mer i månadslön än vad jag har. Det finns ingen anledning till utbildningen för att arbetsgivaren (lanstinget) skiter i oss och bryr sig inte om värna om kunskapen och jag själv och alla mina arbetskamrater känner att utbildning och högre kompetens bör visa sig i lönekuvertet
Självfallet är avsaknaden av incitament en grundorsak. Och att incitament saknas beror ju på att det finns så få arbetsgivare som konkurrerar om duglig personal. Landsting/regioner kan hålla vårdpersonal på svältlön eftersom de ingen annanstans har att gå. Annat än att helt lämna vårdyrket.
Detta är ytterligare ett bevis på att vården måste privatiseras och delas upp på många vårdgivare. Då först kommer vårdpersonalens sanna värde att uppskattas på marknaden. Inte förr. (Andra intressanta bloggar om politik, sjukvård)