Nu när Rudy Giuliani givit sitt fulla stöd till John McCain – han sa nyss att han kommer att vara lika engagerad i McCains kampanj som han förut var i sin egen – kan McCain ensam samla alla moderata republikaner bakom sig. Giuliani sa att målet för republikanerna borde vara att kunna vinna i storstäderna i lika hög grad som på landsbygden.
Det betyder en helt annan valstrategi än den som Karl Rove genomförde för George W Bush.
Och det är just därför jag tror McCain har sådan attraktionskraft på republikanska väljare – McCain framstår som en samlande ledargestalt som är omtyckt och respekterad i mycket breda lager av amerikanska folket, detta i skarp kontrast till de två senaste presidenterna, Bill Clinton och George W Bush, som djupt splittrat Amerika.
I den meningen är John McCain inte bara förändring och förnyelse – han personifierar revolution i sin politiska ansats, i sitt politiska hantverk. Han har alltid sökt partiöverskridande stöd för sina förslag snarare än att söka strid.
Det har ibland gjort att han gått vänstern till mötes på ett oroväckande sätt, men oftast gynnat frihet, konkurrens och individualism. Och framförallt: han har aldrig avvikit från sin fiskalt konservativa position och varit en av de mest högljudda kritikerna av partikamraternas excesser i nya utgifter när republikanerna hade majoritet i kongressen.
Jag tror att denna moderata attityd från McCain ligger i tiden. De hårdkokta konservativa rösterna ser ut att tappa inflytande, något som bloggaren Andreas Henriksson skriver intressant om i Konservativa radiopratare valets förlorare?
Dessa starkt konservativa kan under kommande dagar driva en intensivt “stoppa McCain”-kampanj för att ge Mitt Romney segern på supertisdagen nästa vecka. Men Florida visar att konservativa har stor respekt för McCain som person och därför kan en smutskastningskampanj motverka sitt syfte.
Det ryktas också om att Kaliforniens världsberömde guvernör Arnold Schwarzenegger snart kommer att backa upp McCain. Även om också han är moderat och inte ger några konservativa röster, betyder det ytterligare stor medieexponering. Och Giulianis fall visar hur extremt viktigt det är för kandidaterna att synas i medierna.
Om man till detta lägger att Bill Clintons smutskastningskampanj mot Barack Obama totalt misslyckats, menar jag att man kan dra slutsatsen att amerikanska folket detta valår inte tolererar splittrande kampanjer. Man vill se politiker som förenar landet. Ska Hillary Clinton bli nominerad måste hon byta taktik. (Andra intressanta bloggar om USA, McCain)