Sundsvalls Tidning skriver i ledaren Konsten måste få provocera:
Konst har än i våra dagar en förmåga att uppröra och provocera. Vem minns inte de så kallade Muhammedkarikatyrerna som danska Jyllands-Posten publicerade? Nu är det Andres Serranos uppmärksammade fotoutställning “The history of sex” som rör upp känslostormar.
Utställningen visas nu i Alingsås konsthall, bakom varningsskyltar och gardiner. Kommunen tvingats hyra in bevakning kring konsthallen, detta då bland annat Nationalsocialistisk front har delat ut flygblad i protest mot bilderna.
Ja, det jag undrar över är var det medie- och kulturetablissemang som tog avstånd från Muhammedteckningarna är nu. De har ju öppnat dörren för den här typen av protester mot yttrandefriheten genom sitt förödande svek i samband med diskussionen om dessa teckningar. Är det inte dags att utvärdera undfallenheten för hot och skrän som så många föll för?
Står man fast vid denna undfallenhet eller anser man nu, när man fått lite perspektiv och hoten inte känns lika uppenbara, att man gjorde rätt? I så fall borde man ju stödja nynazisternas krav i Alingsås.
Och om man inte gör det, borde man erkänna att man fick hjärnsläpp i sitt tidigare svek mot yttrandefriheten.
UPPDATERING: En läsare skriver:
Skillnaden mellan karikatyrerna och “history of sex” är att de förra var resultatet av ett privat initiativ. Jag respekterar alla privatpersoners uppfattning av vad de anser vara konst, hur frånstötande jag än tycker den är, förutsatt att de själva betalar för den. Men politiker skall inte använda mina pengar för att skapa provokation med enda ändamål att attrahera de lägsta hyeneinstinkterna i en aningslös publik.
Instämmer. Detsamma gäller ju tidskrifter som Mana – de har rätt att publicera sina fördomar och rasism, men de har definitivt inte någon rätt till statligt kulturtidskriftsstöd. (Andra intressanta bloggar om politik, yttrandefrihet)