Den pappa som åtalats för mord, sedan ungdomsgäng upprepade gånger attackerat familjen på deras avlägset belägna gård i Rödeby, borde frikännas. Det var nödvärn. Tidningarna rapporterar idag från förundersökningen, och under rubriken Sonen: “de är här nu” summerar Aftonbladet:
17-åringen, med ett meterlångt vedträ i handen, och Simon Söderberg, 15, går uppför de fem trappstegen och knackar på dörren till familjens gula villa. När natten tar slut ska en av dem vara död
Naturligtvis är händelsen en tragedi, för alla parter – och ett fruktansvärt misslyckande för den svenska rättsstaten som totalt har nonchalerat familjens rop på hjälp. Sonen i familjen har länge varit utsatt för trakasserier av det mopedgäng som den olycksaliga natten kl 01.26 gör sitt intrång i familjens hem.
Eftersom rättsstatens besked till familjen varit att de står helt ensamma, och aldrig kan räkna med uppbackning, anser jag det är självklart att pappan hade rätt att värna sin familj med alla till buds stående medel. Också med hagelgevär.
Jag anser att han ska gå fri.
Han har moralen på sin sida.
Det kan man inte säga, varken om de unga ligisterna eller om ordningsmakten. Den har brutit mot alla civilisationens regler och låtit ligisterna under en längre tid beröva familjen allt det som en rättsstat har skyldighet att upprätthålla: frihet från våld och hot om våld.
Om den svenska staten skött sin elementära uppgift, och ingripit när familjen polisanmält ligisterna, hade pappans våld varit oacceptabel. Men eftersom staten inte uppfyllt sina uppgifter, är det våld mannen använt förenligt med vad nöden krävde och därmed försvarligt med tanke på omständigheterna (som det heter i brottsbalkens bestämmelser om nödvärn).
Det är, som jag ser det, den svenska rättsstaten som ska stå anklagad i den här rättegången. Inte pappan. Staten borde dömas att utbetala skadestånd till familjen, istället för att döma pappan för mord.
Fallet borde vara en väckarklocka för etablissemanget. Om inte ordningsmakten blir effektiv, kommer medborgarna i allt högre grad att tvingas ta lagen i egna händer. Det borde ingen anse vara önskvärt, men med i takt med att rättssäkerheten prioriteras ner kommer den här typen av fall att bli vanligare. Ordningssamma medborgare ska inte behöva vika ner sig för ligister och våldsverkare som tränger in i deras hem. I sådana lägen har vi all rätt i världen att försvara oss och det som är vårt! (Andra bloggar om politik)