När Thomas Östros efterträdde den avskydde Carl Tham som utbildningsminister 1998 trodde somliga som kommit i kontakt med Östros under hans tid på Uppsala universitet att han skulle inta en mer borgerlig respekt för kunskap. Men Östros visade sig vara en politruck som alla andra socialdemokratiska ministrar.
På något sätt är det skrattretande att en så till och med för svenska förhållanden okaraismatisk person som Pär Nuder ersätts med en om möjligt än mindre karismatisk Thomas Östros.
Man kan få intryck av att det inom Mona Sahlins socialdemokrater gäller det att vara så grå och ointressant som möjligt. En av få s-ministrar som fick ett stigande betyg av svenska folket, Ulrica Messing, har lämnat politiken. Sahlin själv fick ju förresten själv gott betyg när hon återinträdde i politiken efter Toblerone-skandalen, men sedan sänkte svenska folket hennes betyg ju längre hon var minister – från 3,3 till 2,5 på sju år.
Att hon sedan hanterat avskedandet av Pär Nuder klumpigt, Mona får kritik för petning av Nuder, ger ju inte intryck av att oppositionen är särskilt välrustad för att visa sin regeringsduglighet i nästa val.
Man kan verkligen fråga sig vilken sorts “förnyelse” jämfört med Göran Persson som Sahlin står för. (Andra intressanta bloggar om politik, SAP, Sahlin)