Länder med stark äganderätt har rika befolkningar. Länder med svag respekt för äganderätter präglas av fattigdom.
Det visades på förmiddagen då 2008 års upplaga av International Property Rights Index presenterades, framtaget av Property Rights Alliance (PRA) i deras Hernando de Soto fellowship program.
Trots att sambandet är så starkt har svensk och europeisk biståndspolitik under 40 år struntat i äganderätter, för att istället dela ut en sorts socialbidrag. Det är insatser som stjälper, inte hjälper.
Utvecklingsekonomen och peruanen Hernando de Soto har visat hur viktigt det är att formalisera tillgångar. Jan Söderqvist, som översatt de Sotos bok Kapitalets mysterium, presenterade de Soto och hans tankar på seminariet och summerade:
Fattiga människor har tillgångar, men de fungerar inte som kapital. I västvärlden går det att använda tillgångar för att få krediter, det finns system som skapar tillit. Detta saknas i u-världen.
När Hernando de Soto besökte Sverige för en tid sedan (se mitt referat) visade han vad detta betyder genom att ställa en fråga: hur många svenskar skulle kunna köpa sin villa om man var tvungen att betala den kontant?
De är få. Vi kan köpa oss bostäder, bilar och annat genom att låna pengar mot säkerhet. Just detta är det system med krediter som gör att vi kan hantera tillgångar som kapital. En möjlighet som inte finns i utvecklingsländerna, där det inte går att belåna fastigheter eftersom ingen kan bevisa att man äger dem.
Det är inte tillgångar som saknas i fattiga länder – det är äganderätter.
Därför är det ett utmärkt initiativ av tankesmedjan Eudoxa, som är projektets svenska partner, att sätta fokus på äganderätterna.
Seminariet hölls hos Skattebetalarnas förening som också har en intressant sammanfattning: Äganderättens betydelse för välfärden.
Själva indexet har jag dock vissa betänkligheter emot: att Sverige och Norden kommer högt upp när det gäller ett av de tre indexen. I variabeln ”juridisk och politisk miljö” för ägandet toppar Finland listan, med Norge 5:a, Danmark 6:a och Sverige 7:a, medan USA kommer först på 17:e plats. Indexet tar hänsyn till det förskräckliga skadestånds- och advokateländet i USA, men bortser ifrån det höga skattetrycket i Norden när man rankar klimatet för ägandet. Det känns inte riktigt som en rimlig och logisk avvägning.
Man kan också på andra grunder ifrågasätta det fokus på formellt ägande som indexet har, medan man bortser från alla de lagar som inkräktar på ägandet. Exempelvis har svenska skogsbönder nyligen startat uppror mot myndigheternas alla inskränkningar i hur markägare får disponera sin mark.
Men som sagt, det är synnerligen viktigt att få större fokus på principen om ägandets betydelse för välstånd och fattigdomsbekämpning. Mer sånt! (Andra intressanta bloggar om politik, bistånd, frihet, äganderätt, ägande)