I Aftonbladets webbfråga har hittills nära 26.000 läsare svarat. Och över 62 procent vill att “försvaret borde vara större”, medan mindre än 28 procent svarar “Sverige behöver inte så stort försvar”.
Nu ska sägas att Svenska Dagbladets sammanställning idag, som också förmedlas i andra medier, haltar i jämförelsen mellan tidigare försvar och dagens försvar.
Siffrorna från förr innehåller beredskap som inte kunde mobiliseras snabbare än på ett år, om ens alls. Siffrorna för framtidens försvar handlar om beredskap att sätta in på kort tid, beredskap som försvarsmakten vet finns och är tränad.
Jag tycker därför jämförelser med förr är ointressanta och leder in diskussionen på fel spår. Vi bör diskutera vilken försvarsförmåga vi ska ha NU och i framtiden. I konkreta termer.
I går sände SVT-kunskapskanalen “Storforum: Försvarets framtid” (igen torsdag 29/1, kl 22) där det blev tydligt att försvarsministern Sten Tolgfors (m) och ÖB Håkan Syrén talar om ett försvar som präglas av 1) hög kompetens, 2) hög beredskap, 3) stor rörlighet och 4) nära samarbete med nordiska grannländer. Detta ersätter det gamla invasionsförsvaret med stort antal man, men som kräver upp emot ett år att mobilisera och som försvarsmakten inte säkert visste om det alls gick att mobilisera.
ÖB konstaterade att när det gäller kompetens finns den på alla viktiga områden, men i liten mängd. Här blir sedan kvantitet en fråga om kvalitet i försvarsförmåga. Han sa det inte rakt ut, men resurserna räcker inte till den kvantitet man skulle önska.
När förre försvarsministern Björn von Sydow (s) talade om att regeringen inte satsade tillräckligt, kunde Tolgfors med största lätthet ta udden av detta angrepp genom att påpeka att socialdemokraterna sparar ytterligare fem miljarder på försvaret. Björn von Sydows parti vill göra försvaret ännu svagare. Därtill hade von Sydow inget stöd från v- och mp-representanter i debatten, vilka ville satsa på annat än militärt försvar.
Överste Bo Pellnäs menade att det krävs en viss volym på försvaret, en “bottenplatta”, för att det alls ska vara trovärdigt. Att den grundvolymen inte finns, menade han, bevisas av att vi inte längre har något försvar på Gotland eller luftvärnsförsvar av huvudstaden.
Jag vill se en mer konkret diskussion om vilken försvarsförmåga Sverige ska ha. Hur många bataljoner, med vilken utbildning/kompetens och med vilken beredskap? Vilken beväpning? Hur rörliga?
Det blev klart under debatten att Sverige inte skulle klara ett ryskt anfall med 20.000 man, så som det ryssarna genomförde i Georgien i höstas. Svaret var: det är inte troligt att ett sådant kommer att ske, och om så skulle ske står vi inte ensamma. Jag tycker inte det svaret är särskilt betryggande.
Men svaret är inte en återgång till det gamla försvaret. Därför använder jag i rubriken “starkare” försvar, hellre än “större”.
Svenska Dagbladet i En tredjedel av armén läggs ner, Räddade förband hotas på nytt, Aftonbladet i ÖB: En tredjedel av armén läggs ner, Hemlig lista visar: förbandsnedläggning, Försvaret saknar miljarder, DN i ÖB: en tredjedel av armén läggs ned, Sydsvenskan i En tredjedel av armén läggs ner.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik,försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, ÖB, Syrén, Tolfors, MR, frihet, yttrandefrihet)