Det är utmärkt att utredaren Anders Perklev till regeringen igår lämnade förslag till hur straffpåföljderna vid våldsbrott kan skärpas.
Svenskt rättsväsende lider av moralisk kollaps, vilket demonstreras när en haschsmugglare döms till 9 års fängelse samtidigt som den person som sparkar ihjäl ett litet barn får 3 års fängelse.
Våldsbrott anses av någon anledning inte vara särskilt allvarliga i Sverige. Det är mer synd om våldsverkarna än dem som drabbas av våld, tycks eliterna — som aldrig själv drabbas — mena.
Ett typiskt perspektiv presenteras ledaren i Nerikes Allehanda, Skärpta straff – mer pengar till fängelser:
Men vi reagerar mer mot våldet i dag, än vi gjorde för 20, 30 eller 40 år sedan. Samhället har blivit mer våldsfientligt. Det finns säkert stöd bland allmänheten för att skärpa straffen. Men om riksdagen säger ja till att skärpa straffen för våldsbrott från och med den första juli 2010, måste den också anslå mer pengar till kriminalvården. Det kostar pengar att hålla folk inlåsta, speciellt om vi kräver att fängelserna ska vara rymningssäkra.
Men snälla nån, är det en uppgift som staten ska göra så är det ju att sköta rättsskipningen. Det är en av statens kärnuppgifter. En uppgift man grovt missköter. Staten borde låta bli att göra väldigt, väldigt mycket som kostar pengar och överlämna makten till medborgarna själva. Men en civilisation kännetecknas av att det finns en ordningsmakt och ett rättsväsende som fungerar, så att medborgarna inte tvingas skydd sig själva, inte själva tvingas straffa dem som begår orätt.
Det borde väl även de politiskt korrekta hålla med om…?
(Andra intressanta bloggar om politik, våld, polis, kriminologi, psykologi, kriminalitet, brott, kriminalpolitik, lag o rätt, fängelse, mord, moral, rättsväsende, rättsstat)