Ledarredaktionerna på landets tidningar har verkligen skärskådat socialdemokraternas skuggbudget som presenterades av ekonomitalesmannen Thomas Östros igår.
Kritiken mot den socialdemokratiska ansvarslösheten med statsfinanserna är påtaglig:
Göteborgs-Posten i När Östros rör till det:
Socialdemokraternas budgetalternativ innehåller som väntat kraftigt höjda skatter. Jämfört med regeringens budget vill socialdemokraterna ta ut ytterligare 22,5 miljarder kronor i skatt. Det mesta drabbar helt vanliga låg- och medelinkomsttagare genom höjda inkomstskatter. Men även företag och investeringsförmåga kläms åt med sammantaget höjda arbetsgivaravgifter och en återinförd förmögenhetsskatt.
Sydsvenskan i På politikens skuggsida:
Sammanlagt bjuder s de närmaste tre åren över alliansregeringen med 117 miljarder kronor … En hake i resonemanget är att s redan accepterat två av tre steg i jobbskatteavdraget. Varför – om politiken ägnad att förbättra incitamenten för arbete är så feltänkt? Men retoriskt trixande hör till, liksom hårda anklagelser … Frågan är om inte statsminister Fredrik Reinfeldt (m) ändå borde vara en vinnare i trovärdighet.
Helsingborgs Dagblad i S skuggar alliansregeringen:
Men en opposition som inte behöver ta omedelbart ansvar för helheten kan i vart fall ta ut de retoriska svängarna.
Östgöta Correspondenten i S får inte ihop teori och praktik:
S utnämner sig själva till bäst i klassen på budgetdisciplin och skäller på vänsterpartiets oansvarighet – men vill bränna 117 miljarder mer än regeringen de närmaste åren.
S påstår att jobbskatteavdragen är orättvisa och ineffektiva – men behåller de första två stegen och avvisar bara det tredje.
S har gråtit i alla tonarter över dem som ”tvingats ur” a-kassan, de som enligt s inte har råd att betala avgiften. Just de människorna vill s höja skatten för.
Nya Wermlands-Tidningen i Skattehöjningar för vanligt folk
Den rödgröna oppositionen … var i alla fall ense om en sak – att skatterna för vanligt folk måste höjas, även om de valt lite olika nivåer och fokus. Det säger det mesta om vilken sorts regeringsalternativ dessa partier utgör.
När jag blev politisk aktiv var socialdemokraterna det statsbärande partiet, även om man var i opposition. Gunnar Strängs och Kjell-Olof Feldts attacker mot Fälldin-regeringarna var tunga och ansågs trovärdiga. Statskassan tillhörde på något sätt socialdemokratin eftersom de ansågs bäst veta hur den fungerade.
Men nu känns Thomas Östros som ”myggan som röt”. Han har inte mycket större förtroende än Lars Ohly. Av den enkla anledningen att han låter som Lars Ohly. Flera tidningar pekar just på hur den osande retoriken inte hänger ihop med s-förslagen. Socialdemokraterna har reducerat sig till ett nej-sägarparti. Man orkar inte längre ta ansvar. Lättviktiga formuleringar på presskonferenser är viktigare än att se till Sveriges bästa. Borta är den tyngd och kärva ansvarskänsla som Sträng och Feldt utstrålade.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, socialdemokraterna, Östros,Sahlin, budget, skuggbudget, vänsterpartiet, miljöpartiet)