I Aftonbladet skriver Åsa Linderborg, Protest & motstånd:
Man kan beundra Ulrike Meinhof för hennes rationalitet och konsekvens … men det var inte av nödvändighet som hon beslutade att överge pennan för ett automatvapen. Hur väl valda måltavlorna än var – amerikanska militärförläggningar, varuhus, arbetsgivareföreningen, Högsta domstolen, propagandamegafonen Springer – var de inte enbart symboler för ett våldsamt samhällssystem det fanns och finns alla skäl att hata; attentaten kostade trots allt liv.
Vänstern tycks återvända till terrorism från 1970-talets början. Ska Åsa Linderborg bli en ny Ulrike Meinhof som i medierna sympatiserar med och försvarar terrorattacker mot demokratin och yttrandefriheten?
Förgiftningsattacken som vänsterterrorister gjort mot personalmatsalen i Näringslivets hus, och som hyllats av socialdemokratiska ungdomar, kunde ha kostat människor livet.
Frågan nu är väl hur länge det dröjer innan svenska vänstern begår en terrorhandling som dödar. För mig bevisar den här hållningen att väntern saknar argument. Man vet att man inte vinner debatten mot frihet och demokrati. Då tar man till andra metoder. De mest primitiva. Sådan är vänstern.
Se också Blekinge läns tidning: Oppositionen har blivit sjuk: “Hur kan SSU Stockholm – som trots allt ska befinna sig i den politiska mittfåran, stå upp för demokratiska världen och betacka sig för att beblanda sig med potentiella terrorister – slicka stövel på detta vis?” (se också DN, Metro)
(Andra intressanta bloggar om politik, SSU, våld, socialdemokratin, Baader-Meinhof, Åsa Linderborg, kriminologi, psykologi, kriminalitet, brott, kriminalpolitik, lag o rätt, vänsterextremister, Svenskt Näringsliv, matförgiftning)