Rapporten “Nya tåg i Sverige” har tagits fram på uppdrag av näringslivet och under ledning av Gunnar Malm, vd för Arlandabanan. Den föreslår ett separat höghastighetsnät mellan Stockholm-Göteborg-Malmö. I nuvarande penningvärde beräknas kostnaden till 93 miljarder kronor, rapporterar Dagens Industri idag. Till tidningen säger Gunnar Malm (ej online):
“Regeringen underskattar den privata betalningsviljan som finns att delta i ett sådant här projekt. Våra och Nordiska investeringsbankens kalkyler visar att de affärsmässiga motiven finns med råge. Både person- och godstrafiken på järnväg ökar snabbt och det måste till ny kapacitet. Barnverket klarar inte detta, vilket det långsamma bygget av dubbelspår på Västkustbanan visar”, säger Malm.
Han tycker att regeringen ska visa lite av den visionära kraft som finansminister Johan August Gripenstedt visade 1856, då han drev igenom att halva statsbudgeten satsades på att förverkliga Nils Ericssons järnvägsplan med södra och västra stambanan. På åtta år bands de tre storstäderna ihop med järnväg.
“De samhällsekonomiska vinsterna beräknas till 300 miljarder kronor eller tre gånger investeringen. Och staten skulle bara behöva bidra med 28 miljarder till finansieringen. Då får man även [in] inkomstskatter på 20 miljarder från driftsbolaget under kalkylperioden”, säger Malm.
Inför regeringens infrastrukturproposition som ska läggas fram av Åsa Torstensson i september finns här alltså ett förslag till höghastighetsnät som byggs och drivs av privat konsortium. Så stor är efterfrågan på ny järnväg! Det är dags att regeringen lyssnar och få tummen ur. Alliansen borde verkligen ta intryck av Gripenstedts järnvägsrevolution — den blev en viktig del i Sveriges snabba tillväxt under de hundra åren mellan 1870 och 1970.
Se mer: Höghastighetsjärnväg ger tillväxt. (Andra intressanta bloggar om politik, tillväxt, järnväg, tåg, höghastighetståg, snabbtåg, trafik, teknik, pendling, samhällsplanering, miljö, klimat, växthuseffekten, global uppvärmn)