Vid årets slut går andra mandatperioden ut för Ban Ki-moon, generalsekreterare i Förenta Nationerna sedan 2007. Hittills har 11 kandidater anmält sig, rapporterar kinesiska nyhetsbyrån Xinhua, General Assembly president to report to Security Council on UN chief candidates.
Danske talmannen för generalförsamlingen, Mogens Lykketoft, ska rapportera till säkerhetsrådet om intrycken efter de första möten man haft med de som nominerats. Fem av de elva som hittills nominerats är kvinnor. Här har jag plockat ut de fem kandidater som både varit minister i hemlandet och haft internationella uppdrag.
Susana Malcorra, Argentinas utrikesminister som 2012-15 var stabschef i FN:s sekretariat och dessförinnan biträdande generalsekreterare 2008-12. Hon var elingenjör i IBM före hon blev VD i telecombolag. Hon hade 25 års erfarenhet från privata näringslivet innan hon började arbeta inom FN. Som konservativ utrikesminister har hon prioriterat band med Europa före dem med radikala länder som Bolivia.
Helen Elizabeth Clark, premiärminister i Nya Zeeland 1999-2008 och nu chef för FN:s utvecklingsprogram UNDP, den tredje högsta chefsposten i FN. Hon blev parlamentsledamot 1981 för Labour och har haft flera ministerposter.
.
.
.
Irina Bokova, tillförordnad utrikesminister 1996 i Bulgarien. Nu chef för UNESCO, FN:s utbildnings- och forskningsprogram. Hon arbetade sig upp i det kommunistiska utrikesdepartementet och blev efter murens fall medlem i socialistpartiet. Tog examen vid Moskva-universitet 1976.
.
Danilo Türk, president i Slovenien 2007-12. Dessförinnan biträdande generalsekreterare i FN och sitt lands FN-ambassadör. Han är professor i internationell rätt och mänskliga rättigheter, nu vid Columbia i New York. Han gjorde akademisk karriär i kommunistiska Jugoslavien, men på 1980-talet, före murens fall, verkade han genom Amnesty för mänskliga rättigheter.
António Guterres, Portugals premiärminister 1995-2002. Han var FN:s kommissionär i flyktingfrågor 2005-15 och har varit president i Socialistinternationalen. Han studerade fysik innan han blev heltidspolitiker efter Nejlikerevolutionen 1974.
.
.
Dessa har gedigen erfarenhet, men det slutliga valet är upp till de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet: Kina, Ryssland, USA, Storbritannien och Frankrike. Dessa brukar vilja ha en generalsekreterare som inte gör alltför mycket väsen av sig. Man valde Dag Hammarskjöld 1953 därför att han inte hade någon imponerande meritlista och hoppades att han inte skulle störa storpolitiken.
Återstår att se hur det blir i år.
Se mer: Candidates and Procedure of Selecting and Appointing the next UN Secretary-General