På denna konungens 70-års dag pekar förtroendet för kungahuset uppåt, rapporterar DN.
Det är logiskt. I orostider får det tidlösa högre erkännande. Det som är oföränderligt, igenkännbart, välbekant — och tryggt. I goda tider brukar vi se ner på sådant så som överspelat och förlegat. Att vi, det vill säga svenska folket i vid mening, har sådana kollektiva känslouttryck visar att vi behöver åtminstone en institution som är oföränderliga över tid. Och vad ger mer kontinuitet än ett statsskick med konstitutionell monarki?
Jag har blivit intervjuad i tysk media efter att ha skrivit om vad som inte behövt hända om inte det tyska kejsardömet abdikerat och banade vägen för en envåldshärskare, i ett första skede vald genom demokratiska metoder. Även demokrati behöver en balanserande makt som står för kontinuitet och som kan förhindra demokratiska missgrepp. De som är emot monarki måste presentera en konstitution som är trovärdig ur dessa perspektiv, vilket de inte har klarat av hittills.
Så idag är det särskilt trevligt att få utropa kungen som en demokratins och frihetens garant!
Se mer: Mycket monarki nu.