När ett nytt numer av månadsmagasinet Axess dimper ner i brevlådan blir jag glad. Det betyder ett antal kloka och lärorika artiklar utan självcensur att läsa och begrunda. Nu kanske Axess får sällskap av veckomagasinet Fokus som högkvalitativ, öppen och nyfiken publikation, till skillnad från det haveri i förljugenhet och manipulation som präglar merparten av mediebranschen.
Det allra första nummer har nämligen kommit med Johan Hakelius som chefredaktör.
Redan i ledarens rubrik syns en annan ton än vi är vana vid: Livet utan triggervarning. Hakelius tar spjärn mot den feghet som utvecklats på universitet och spridit sig till medier och politik, där yttrandefriheten beskärs så att ingen ska behöva ”känna sig kränkt” av en åsikt man inte håller med om.
Och ledaren signalerar verkligen uppfriskande och intelligent provokation. Man behöver inte hålla med, men jag älskar när ståndpunkter uttrycks med skärpa, tydlighet och en stänk humor eller sarkasm. Det sistnämnda är en allt viktigare indikator på om den som uttrycker en mening har självdistans och en egen beredningsprocess i skallen, eller är en platt och ointressant individ som bara gör sig själv till megafon för förutbestämda ståndpunkter.
Mitt intryck är nämligen att de som försvarar vänsterpolitik, feminism och islamism helt saknar humor och självdistans. De är oflexibla i sitt tänkande och kan inte kliva ur sin dogmatiska kostym. Tyvärr är det denna sorts personer som helt dominerar det offentliga svenska rummet. Ja, jag måste erkänna att det offentliga Sverige börjar kännas som ett dårhus för idioter som slutat tänka och resonera utifrån den verklighet vi faktiskt — faktiskt! — har.
Det gör undantagen så viktiga.
Jag tror Fokus kan komma att vara ett sådant undantag, varje vecka. Äntligen!