Fram till 1960-talet var Sverige ett homogent land där alla växte upp med samma värderingar, präglade av förfädernas fattigdom och kamp mot omständigheterna i ett kyligt klimat. Väldigt få ville flytta till detta mörka, kalla och fattiga land. Fördelen med en homogen befolkning som har gemensamma erfarenheter är att där fungerar samhället utan större motsättningar. Mina morföräldrar låste inte ytterdörren. Cyklar kunde lämnas olåsta. Alla visste skillnaden på mitt och ditt. I detta ligger en djup respekt mellan medmänniskor i ett samhälle.
Sedan femtio år har ett annat samhälle predikats från samhällstoppen, ett multikulturellt samhälle där omvärldens olika kulturer ansågs finare, vackrare och bättre än den gamla vanliga svenska homogeniteten. På marginalen är det ju sant. Inslag utifrån skapar omväxling och är spännande. Men multikulti har gjorts till religion i etablissemangen inom politik och media. Och när detta blir tongivande inslag i samhället istället för en krydda i det, har man skapat något helt nytt.
En konsekvens tar Anna Dahlberg upp i Expressenkrönika, Sverige går sönder – och Löfven tittar på:
Staten måste göra comeback. I debatten ställs hela tiden öppenheten i motsats till den djupa staten, som i FRA-striden eller de återkommande protesterna mot kameraövervakning, hemlig dataavläsning med mera. Det är en grund analys. Tvärtom är ett öppet och mångkulturellt samhälle i större behov av en effektiv polis, säkerhetstjänst och försvar än andra samhällen. Utan den tryggheten slås tilliten lätt sönder och misstänksamheten börjar gripa omkring sig.
Men i Sverige är det multikulturförespråkarna som samtidigt motsätter sig ökad övervakning. Dårskapen kan inte bli större, eftersom det ena kräver det andra. Ju större spännvidd det finns i medborgarnas värderingsgrund, dvs när den svenska lågmälda rättskaffensattityden kombineras med exempelvis islamistisk strävan efter att införa sharialagar, desto högre blir kravet på att staten via ordningsmakten håller medborgarna under uppsikt så att de inte överträder andra medborgares fri- och rättigheter. Det är därför USA har så många poliser. Och så många fängelser. Men denna kostnad för multikultur har förträngts i svensk debatt.
Och framför allt har inte de som förespråkar multikultur förstått konsekvenserna av de egna förslagen. Snacka om ”grund” analys. Jag skulle nog vilja kalla den huvudlös. Ändå har dessa ogenomtänkta, primitiva och antiintellektuella tankar fått dominera svensk offentlig debatt, inte minst kulturdebatten, i årtionden.
Men nu har tiden hunnit ifatt de svenska etablissemangens förljugenhet. Nu kan man inte fortsätta låtsas som om motsättningarna inte finns. Nu är kejsaren avslöjad som naken.
Kriser har som sagt alltid något positivt med sig…