Istället för att slå sig för bröstet för att partimedlemmar delat ut gosedjur till nyanlända migranter, borde partierna diskutera hur man ska vända utvecklingen i Sverige där fler och fler bostadsområden blir ‘no-go-zoner’ för ambulans, brandkår och polis. Dessa områden är det ultimata beviset på att riksdag och regering inte längre har makten över hela landet. I vissa områden gäller inte svensk lag längre. Här styr gäng och religiösa extremister.
Denna utveckling censureras effektivt av medievänstern. Den ska inte nämnas. Och riksdagspartier gör allt för att förvanska fakta om hur illa det är ställt, som Erik Ullenhags försök att trolla bort Folkpartiets egen definition på vad utanförskapsområden är, och att de blir allt fler.
Några undantag finns dock. Som när Axess i senaste numret intervjuar terrorexperten Magnus Ranstorp som deltagit i Danmarks arbete mot radikalisering, främst islamistisk sådan, Anden är ur flaskan.
Mats Wiklund ber Ranstorp jämföra Danmark med Sverige:
— Vi har ett jätteproblem i Sverige. Utsattheten har en helt annan skala än i Danmark. Polisen har heller ingen riktig kontroll över situationen.
Hur då?
— Enligt Polismyndigheten finns det 55 områden i 22 städer i Sverige där kriminella, territoriella gäng har ett väldigt stort inflytande. Alla områden är inte lika illa men det är ändå många. Uppförsbacken är alltså mycket stor. Vi var ute på en konferens med socialarbetare och Mona Sahlin i Angeredsområdet i Göteborg. När vi åkte därifrån fick vi poliseskort.
Frågan till riksdagspartierna är given: är det bra att allt större områden i Sverige är laglöst land där polisen inte kan upprätthålla lag och ordning? Deras svar blir givetvis: nej. Men då kommer den intressanta följdfrågan: vad gör ni åt det?
Och här uppstår det som är riktigt tragiskt i vår tid. De etablerade partierna gör absolut ingenting åt att Sverige sakta dras ner i anarki. Man står fullständigt handfallen och vet inte vad man ska göra. Att ingripa innebär per automatik att man blir kallad rasist av medie- och kulturvänstern. Den kritiken vågar inte de gamla riksdagspartierna ta, därför låter man hellre laglösheten breda ut sig.
Magnus Ranstorp har tidigare sagt om det danska strategiska arbetet är på universitetsnivå så befinner sig de svenska myndigheternas arbete på förskolenivå. Sveriges politiska och mediala etablissemang uppför sig som dagisbarn. Jonas Sjöstedt (V) skryter om utdelning av gosedjur, som om det är lösningen. De andra är tysta som döden om synnerligen allvarliga och konkreta samhällsproblem.
Ranstorp konstaterar att Islamska staten, IS, nu är mer populärt bland extremister än al-Qaida:
— Det beror på att al-Qaida inte hängde med i den sociala medieutvecklingen. De var också tungt religiösa och skolade i sin ideologi. IS går in i ett territorium, skapar så mycket våld och kaos som möjligt och fyller det sedan med sharialagstiftning. De är också militärt skolade. Många av dem som var aktiva i Saddam Husseins säkerhetspersonal är nu med och strukturerar upp. De kan krigföring. De kan underrättelse. De kan skydda sig. Och de kan sociala medier. De använder till och med samma metoder som Barack Obama när han omvaldes –Thunderclap. Personer registreras via en app och varje gång den personen twittrar så sprejas det ut en massa budskap som IS har konstruerat.
Var sker detta?
— Det här är en global rörelse. Anden är ur flaskan. De har skapat ett flertal wilyats eller provinser. Inte bara i Libyen utan också i Afghanistan och Pakistan. De har en närvaro i Jemen och har upprättat förbindelse r med Boko Haram. Hur pass väl de lyckas med sina globala ambitioner är förstås en annan fråga, men det är intressant att detta följer en strategi och plan . . . Vi vet ju att det pågick våldsamma diskussioner mellan al-Qaida och det som sedan skulle bli IS om att IS skulle skapa ett kalifat. Det här är en uttänkt strategi. Och det sker inom ramen för en apokalyptisk domedagsprofetia
Mats Wiklund frågar varför Sverige är ett av de länder i Europa med flest IS-rekryter?
— På lokalpolitisk nivå har man kapitulerat när det gäller utanförskapsområden. De har ganska fritt fram när det gäller att vistas där och rekrytera.
Varför har de kapitulerat?
— De har inga lösningar på problemen. Försvarshögskolan gjorde 2013 en studie åt [regeringen] om utländska stridande. Sedan besökte vi Göteborg och frågade stadsdelsnämnden i Angered och frågade: Vad gör ni åt problemet? Vi ser på sociala medier vad som är på gång. Stadsdelsnämnden tittade på varandra och sade att det här har vi aldrig diskuterat. Detta efter att en video dök upp i december 2012 med göteborgare som appellerade till svenskar att komma ned och strida. Vissa tjänstemän kände till det. Men frågan lyftes aldrig. Det saknas en helhetsbild om vad som händer i nordöstra Göteborg
Faktum är att det är värre än så. De planerade “människorättsdagarna” i Göteborg i höst har flera talare med anknytning till radikal islamism, vilket DN (inte på nyhetsplats men på ledarplats) rapporterat i Extremt är det nya normala.
Etablissemangen inom politik och media stöder, i förkrossande naiv välvilja, dessa extremister i deras arbete att radikalisera invandrare bosatta i Sverige.
När ska riksdagspartierna ta itu med denna kapitulation inom Socialsverige inför utländsk extremism? Det vore en fråga jag gärna skulle vilja höra programledarna i SVT:s Agenda ställa till partiledarna. Men den kommer vi aldrig att få höra. Dessa frågor är “känsliga” och ska tystas. Man är så förtvivlat rädd att av extremvänstern bli kallad rasist. Resultatet är att landet polariseras i snabb takt. Och jag är rädd för vad som händer om ett terrordåd inträffar i landet. Sverige står utan ledarskap, utan beredskap och utan strategi.