På Engelsbergsseminariet i Dalarna har vi lyssnat till 17 föredrag idag. Störst intryck gjorde Michael Wiess, journalist och författare från New York. Har sällan hört någon tala så fort och samtidigt så tydligt kombinera analys och strategi med konkreta exempel. Under rubriken “The Battle of Narratives” jämförde han den desinformation som IS i Syrien/Irak tillämpar med den som Kreml producerar från Moskva.
Båda aktörerna bryr sig inte längre om att ens försöka knyta lögner till någon sorts trovärdig information. Man pumpar ut falska nyheter för att skapa oreda i nyhetsförmedlingen i syfte att nyhetskonsumenter cyniskt ska resignera och inte tro på någon. Ryssland som etablerad stat, med plats i FN:s säkerhetsråd, är dock bunden till vissa avtal och regelverk som man inte kan bryta hur som helst. IS är därmed friare att fabulera.
Det psykologiska krigföringen har övergått från “war of information” till “war on information”, från krig om vilken information som får genomslag till krig mot information som något användbart överhuvudtaget. Tillsammans med ryskfödde journalisten Peter Pomerantsev har han skrivit boken Nothing is True and Everything is Possible: the Surreal Heart of the New Russia.
De har gjort en studie i Narvaområdet i Estland, bland rysktalande som följer både rysk och estnisk TV. Nyhetsprogrammen presenterar helt olika och fullständigt oförenliga verklighetsbilder. Resultatet är att mediekonsumenterna inte tror på några medier. När de får frågan vem de följer mest blir svaret: rysk TV därför att deras berättelser är mer underhållande. Falska, påhittade nyheter kan alltid i dramatik överträffa nyheter som återger fakta.
De ifrågasätter det upplysningen lär oss, att ju mer information vi medborgare får, desto bättre bild av verkligheten får vi. Risken är stor att desinformation vinner över fakta.
En verkligen oroande utveckling. Särskilt som medieorganisationerna i väst, enligt min mening, säljer ut sin trovärdighet genom att partiskt agera språkrör åt vänsterkrafter och på det sättet på egen hand undergräva förtroendet för etablerade varumärken inom mediebranschen. Med minskande resurser kommer de inte att kunna skilja mellan fakta och desinformation, även om de skulle ha den ambitionen.
Det är mycket möjligt att kampen mellan diktatur/despotism och demokrati/frihet kommer att stå om vem som vinner hur vi medborgare ser på information, om vi kan lita på den eller inte.
Hur mycket har försvarsmaktens och politikens säkerhetspolitiska analyser handlat om detta? Det är inte bara Gotland som är försvarslöst. Våra sinnen kan mycket väl vara lika försvarslösa.