Engelsbergsseminariet: krig och poesi

Här i Avesta har årets Engelsbergsseminarium i regi av Ax:son Johnssons stiftelse startat. Årets tema är kort och gott ”krig”. Här ska professorer och forskare medverka från Oxford, Cambridge, Harvard, Nanyang universitetet i Singapore samt från tankesmedjor som Brookings och American Enterprise Institute, med flera.
Första dagen handlade om ”perceptions of war” där jag särskilt fastnade vid det projekt som genomförts i öknarna i Jemen för att utforska jihadistiska miljöers förhållande till poesi. Elisabeth Kendell vid Oxford har belägg för att 75 procent av mer än 2000 tillfrågade medborgare i otillgängliga platser anser att poesi är viktigt eller mycket viktigt. Bland män var poesi än viktigare, 82 procent.
Det bekräftas av underrättelsetjänster som regelbundet översätter och tolkar jihadisitisk propaganda på internet och där kommit fram till att åtminstone 20 procent av budskapet är formulerat i form av poesi. Ju mer otillgängliga delar av Jemen människor bodde i, desto viktigare ansåg de poesi vara.
Kendell gav fem skäl till att poesi är viktigt för militanta jihadistiska organisationer som Al Qaida och IS:
1) Genom poesi kan man motivera terror
2) Poesi är ett sätt att provocera
3) Poesi är ett medel att hylla martyrskap
4) Poesi är utmärkt för att beskriva vad paradiset innebär
5) Med poesi kan man utmåla en svart-vit värld
Men hon fann också en hel del paradoxala aspekter, som att en tiondel av texterna är inspirerad av traditionella budskap från tiden före islam, det som av fundamentalister förkastas som ovärdigt. Mycket av poesin är recitation av olika religiösa texter, och på en rak fråga svarade Kendell att det oftast är dålig poesi. Men den har ändå stor genomslagskraft, ungefär som ofta upprepad reklam i väst har effekt även om de flesta anser den meningslös.
Elisabeth Kendall menar att poesi är ett viktigt verktyg i kampen om ”hearts and minds” i muslimska världen. Hon menar att poesi ger betydelsefulla ledtrådar till hur motivation skapas, hur gruppdynamik fungerar och hur kulturella aspekter gestaltas i jihadistiska miljöer.
Att poesi är en viktig kanal för jihadister var nytt för mig. Och det visar hur lite man egentligen vet om andra kulturer. Hur många bidragsbeviljande kommuntjänstemän känner till att poesi är en rekryteringsväg för extremister och heliga krigare?